You are currently browsing the tag archive for the ‘steampunk’ tag.

En film vi pratar om i avsnittet.

En film vi pratar om i avsnittet.

Tillbaka igen! Vi kör inte med säsonger, utan fortsätter att göra ett avsnitt då och då när andan faller på. Det här avsnittet har varit under produktion i ett antal veckor: första delen när vi pratar om vår relation till Kina spelades in redan i april. Men eftersom vi tänker oss lyssnare som inte är ute efter aktualiteter så spelar detta inte direkt någon roll.

Denna gång bjuder vi på en blandning av personliga reflektioner, samt ett segment om kinesisk kampkonst, och på det ett samtal — med en gäst, vår konsulterande historiker Lennart Jansson — om filmerna Tai Chi Zero och Tai Chi Hero.

Som vanligt kan du välja mellan två olika ljudformat:

Vi har förstås RSS, och så finns vi på iTunes.

Vi finns numera också på twitter under namnet @idagigen.

I avsnittet finns ett litet ljudklipp från en intervju med Tang Li Long. Här är intervjun:

Klicka här för bilder, länkar och annan info kring avsnittet

Oj oj oj. Jag känner mig alldeles nervös, som rampfeber ungefär. Nu gäller det att inga hemska grodor eller fel återstår, för nu har jag skickat fanzinet till tryck. Vi gör en rätt stor upplaga, och det är en viss pengainvestering även om det förstås är en billig produktion jämfört med mycket annat i samma ambitionsnivå. Hoppas att det blir uppskattat.

Jag är hemskt nöjd med och stolt över utseendet. Hillevi Pleijel som var medredaktör för detta nummer har gjort omslaget, visst är det snyggt! Jag som inte kan någonting om layout och lutar mig tungt mot LaTeX har också tagit ut svängarna litegrann (den som klagar på typsättningen får gärna vara med och hjälpa till med nästa nummer).

Det har tagit cirka tre månader längre att bli klar än jag först trodde, men nu så. Denna vecka ska jag skicka ut kuvert till dem som redan beställt (men först av allt till dem som medverkat, förstås). Inom kort kommer även en sida här, med länkar och annat material som hör till detta nummer.

Berätta för vänner och bekanta som kan vara intresserade. Man kan få ett eget exemplar genom att skriva till landetannien at gmail punkt com och ange sin egen adress. Befinner man sig i Uppsala går det bra att få det direkt av mig, till exempel på något av Upsalafandoms möten (nu var den här månadens pubmöte igår, så det dröjer några veckor till nästa, men det är snart bokpratsdags igen). Jag vill ha ersättning för åtminstone portokostnaden om man inte själv bidragit med material, helst lite till också. Trycket kostar ungefär 17 kronor per exemplar, så vi kommer nog att försöka få 20 kronor för lösnummer.

Tillägg: man kan också få fanzinet genom fanzineföreningen SFF, men jag vet inte när nästa utskick blir.

Jag, iförd det mest steampunk-artade jag kunde hitta bland mina helt vanliga saker.

Jag har nu under säkert ett par års tid sagt att jag snart ska göra ett nummer av Landet Annien med tema steampunk. Nu håller det på att ta form på riktigt.

Det kommer bland annat att innehålla en snabb och svepande överblick över steampunk som kulturellt fenomen, och texter om

…med mera.

Det blir fina illustrationer också, och ska förhoppningsvis bli både riktigt bra korrekturläst och riktigt snyggt. Exakt när det kommer ut är fortfarande inte klart, men det ska nog inte ta mer än några veckor.

Bidrag mottas fortfarande, men kontakta mig först. Artiklar, recensioner, reportage, till och med noveller kan jag tänka mig att ta in (om de är bra, jag förbehåller mig rätten att refusera bidrag).

Jag tror att det här kommer att bli ett bra nummer, och jag är nöjd med att jag har lyckats engagera fler i det den här gången! Det är så trist med fanzines som bara består av mina egna skriverier.

PS: du som hittar hit genom att googla ”steampunk lajv” kan ju klicka på länken ovan till Eximia Navigatio, som är en förening för sådant.

I den här skojiga artikeln om kampkonst från 1800-talet, med anknytning till Sherlock Holmes, fanns det en mening jag hakade upp mig på:

Indeed, what would be the point of being steampunk if you couldn’t pop your monocle right off your face in horror at the mere existence of lower social orders?

Det är lite på kant med hur jag och många andra tänker på det här med steampunk. Ett citat från Jess Nevins artikel ur paret Vandermeers antologi Steampunk:

Steampunk, like all good punk, rebels against the system it portrays (Victorian London or something quite like it), critiquing its treatment of the underclass, its validation of the privileged at the cost of everyone else, its lack of mercy, its cutthroat capitalism. Like the punks, steampunk rarely offers a solution to the problems it decries — for steampunk, there is no solution — but for both punk and steampunk the criticism must be made before the change can come.

Det finns förstås många varianter av steampunk, och debatten om huruvida ”punk” har något med saken att göra eller ej kommer att hänga med så länge etiketten gör det. Jag tycker i alla fall att det är en diskussion värd att ha.

Ofjädrade vagnar gåvo ofta anledning till missöden. Påven välter 1488. (Ur Uppfinningarna, ett uppslagsverk från 1920-talet.)

Jag vet allt om att hamna på sidospår och fastna i förberedelser. Ni vet, den där roliga effekten när man bara ska kolla upp en sak, och sen fastnar i läsning av Wikipedia eller angränsande artiklar i ett fysiskt uppslagsverk, eller råkar ta hem ett halvdussin böcker från biblioteket.

Fast ibland är det ju just detta som är själva behållningen av att göra saker. Det är en av anledningarna till att jag ger ut fanzines — det ger mig anledning att läsa på om roliga saker. Just nu har jag till exempel börjat att lite smått göra verklighet av min idé att göra ett temanummer om steampunk. Med anledning av det har jag börjat läsa på lite om 1800-talsteknologi och tagit fram den fantastiska boken 100 år i ord och bild som är skriven 1899 och blickar bakåt på de senaste 100 årens utveckling. Det är fascinerande, så pass intressant att jag började skissa lite på en steampunkhistoria som skulle utspela sig i ett alternativt Sverige. Fast då dyker alla andra luckor i mina kunskaper upp och gör sig påminda — så jag känner igen mig en smula i det här inlägget från fantasybloggen om hur lång tid man kan behöva läsa på för att skriva ett enda stycke eller två.

Jag vet inte om det blir något av min steampunk-berättelse, men fanzinet ska nog bli av. Förr eller senare. Om jag inte fastnar för mycket i efterforskningarna.

Jag gillar hur som helst den fantastiska optimismen och de fina skildringarna av de oerhörda framstegen. Jag har lärt mig att den stora lokomotivtävlingen som anordnades av engelska parlamentet 1829 faktiskt vanns av svensken John Ericson med hans lok The Novelty, men att han avstod priset till det något långsammare men tekniskt överlägsna The Rocket som konstruerats av George Stephenson. Sverige var lite efter, men på vissa fronter visade man framfötterna. 1897 hade Sverige störst järnvägsnät räknat per invånare i hela Europa, och i världen hade bara USA fler kilometer järnväg per person än vi.

Jag har också läst om det misslyckade jättefartyget Great Eastern som sjösattes 1857 och råkade ut för alla möjliga missöden. Under första resan föll kaptenen överbord och drunknade och fartyget gick på grund, förutom att den krängde mer än man förväntat sig och passagerare skadades av möbler som for omkring. Under en av de senare resorna bröts skovlarna i hjulen sönder och rodret gick sönder så att en kunnig passagerare var tvungen att rycka in och konstruera ett nödroder. Det gick heller aldrig att fylla den enorma passagerarkapaciteten.

Ett litet smakprov av stilen, och av 1800-talets framsteg:

Ännu för ett femtiotal år dedan var det en affär på tio till tolf dagar att göra en tur från Stockholm till Malmö med diligens, den tidens snabbaste och bekvämaste befordringsmedel till lands. Ej nog med långsamheten, äfven kostnaderna för en sådan färd förefalla oss rent af orimliga, i det att en diligensplats för detta samma afstånd, som vi nu kunna tillryggalägga på 14-15 timmar bekvämt sofvande i en kupé nätan som hemma hos oss själfva och för en kostnad af cirka 30 kronor, den tiden betingade bortåt 100 kr., oberäknadt lefnadskostnaderna under den långa resan, hvilken naturligtvis äfven satte den resandes fysik på kraftprof, som kanske skulle knäcka eller åtminstone afskräcka till och med ganska härdade nutidsturister.

Ibland tycker jag att jag kan unna mig lyxen att fastna i efterforskningar och läsande. Jag har en ganska hög stapel böcker i fönstret i sovrummet, som är tänkt som bakgrundsläsning för att skriva huvudartikeln och kanske ett par recensioner i steampunkfanzinet. Det är trevligt.

Fast ibland är det frustrerande att de resultat jag kan visa upp och det jag kan säga att jag har gjort är så litet.

(Som igår, när det tog mig över en timme att skriva en fotnot till ett inlägg på min fysikblogg, som jag fick någon annan att skriva för att jag inte tyckte att jag hade tid… Sen blev förstås fotnoten det bästa av allthop tycker jag nog, för den tillför information och säger något mer än det alla andra redan sagt: kolla här, och läs om hur mycket energi det egentligen är fråga om i partikelkollisionerna i LHC. )

Jaha. Dagen efter kongressen. Det var skoj och inspirerande, men idag är jag trött och kraftlös, med ont i huvudet och raspig hals. I morse när jag låg och försökte somna om drabbades jag av typiska post-kongress-infall. Kanske skulle man ordna en steampunk-kongress i Uppsala, till exempel? Det blev en del steampunk-prat på den sista panelen (som skulle handla om etiketthysterin med subgenrer och sub-subgenrer), och det verkar ju ligga lite i tiden trots att det i min värld börjar bli gammalt och väletablerat. Tor.com har sin Steampunk Month, i Sverige har vi lovsånger från sf-bokhandeln i Malmö och den Göteborgsbaserade föreningen Eximia Navigatio. Till och med ett band man kanske kunde leja in, The Magnificent 7 som finns på Gilded Age Records (se mitt tidigare inlägg om steampunk-musik). Det skulle kunna bli en ganska icke-traditionell sf-kongress, även om jag skulle vilja ha med de vanliga inslagen också… Tja, man kan ju fantisera i alla fall, jag har inte grunnat på det här tillräckligt för att veta om det är görbart eller ej.

Fast steampunk-nummer av mitt fanzine ska väl kunna bli tillverkat någon gång i alla fall.

Imagicon blev lite kort, för min del, eftersom jag behövde ta hänsyn till familjen också. Sen blir man ju lite splittrad när man har med sig bebis på kongress, och det känns som om jag inte hann prata med folk särskilt mycket. Trots det var det väldigt kul. Skarpnäcks kulturhus är en jättebra lokal, med lagom stora programsalar, naturlig mötesplats i mitten (bar/café) och tillräckligt mysig känsla. Möjligtvis är läget lite avsides, men det finns ju i alla fall restauranger och så omkring, och T-bana nära. Intressant förresten att jämföra med världskongressen som hade massvis med parallella programspår men där man oftast inte såg till så mycket folk. Imagicon kändes hela tiden som om det var fullt av folk och fans. Det var väl hyggligt mycket folk också, siffran i nyhetsbladet var 176 personer som faktiskt var närvarande. Internationellt var det också, med ”ungefär åtta” länder representerade (sju räknades upp, och sen var det en från Jersey som inte riktigt är ett eget land, samt vår bebis som har kanadensiskt pass).

Svenska kongresser är fantastiskt trevliga för att de är så lagom sercon, och för att man faktiskt kan hinna umgås med hedersgästerna om man lägger an på det. Jag råkade mest av en slump gå och äta samtidigt som båda hedersgästerna, och delade alltså bord med Liz Williams och Graham Joyce. Det var väldigt trevligt. En kompis i Kingston undrade förvånat hur det kom sig att jag hade träffat så många sf-författare (vilket framgick när vi pratade om böcker). Sf-kongresser förstås!

Det händer ju annat också, när man samlar ihop folk. Jag blev återvärvad till att recensera böcker för Nova Science Fiction (läs den! bra tidskrift!), och så avgjordes Vetsagas essätävling (officiellt besked om resultatet ska nog komma snart). Jag träffade en massa gamla bekanta, och så såg jag flera personer jag hade velat prata med men inte kom mig för att hälsa på.

Jag måste verkligen komma iväg på nästa Åcon, enligt ryktet nordens mysigaste kongress. Och Geoff Ryman är hedersgäst. Och jag har missat alla tre Åcon hittills…

Lite kul saker jag hittat på nätet och känner för att dela med mig av.

Först ut: SF Signal har gjort en av sina Mind Melds (där de ställer samma fråga till flera olika personer och presenterar svaren tillsammans), denna gång om sf och fantasy i kortare format: Memorable Short Stories to Add to Your Reading list Part 1, Part 2.

Och så hittade jag en liten artikel med tips om var man ska börja om man är nyfiken på att läsa Steampunk-litteratur. (Börja med antologin Steampunk av paret Vandermeer, undvik till exempel The Steampunk Trilogy av Paul Di Filippo tills du är mer bekant med subgenren.)

Sen har det väl inte undgått någon att internet är fullt av mångalenskap just nu. Ett par röster i vimlet: James Nicoll listar en del som USA åstadkommit i rymden utan att skicka folk till andra himlakroppar, och Stan Robinson skriver om vad han ser som poängen med bemannade rymdfärder. Alla länkar ju också till allt som Tor.com publicerade på sin ettårsdag, tillika årsdagen av månlandningen, och jag gör det också ifall någon har missat detta. En översikt över bidragen och länkar till dem finns på Making Light. (Jag ska också läsa några fler av dessa vid tillfälle…)

Det här är ett intressant dilemma, undrar hur mycket man kommer att plågas av det framöver: ett steampunk-magasin enbart för iPhone (och iPod Touch). Men jag då? Jag har ingen sån apparat, och planerar inte att skaffa nån heller.

Som jag berättat på Upsalafandom-bloggen var jag på steam tea i lördags. Det var alltså en tebjudning med steampunk-tema, på ett hotellrum på en sf-kongress (i Toronto, om du undrar). Det finns ju andra steampunkevenemang, somliga nära och andra långt borta. Lajv i Blekinge i september, kanske. Eller en festival (”convivial”) i Lincoln, också september (via Ansible).

Den sistnämnda tillställningen fick mig återigen att grunna på det där med steampunkmusik, som jag visst lovade vid något tidigare tillfälle att återkomma och skriva om. Steampunk-kulturen är ju baserad på visuell estetik och gör det själv-anda tillsammans med en viss attityd till teknik och kombinerat med en dos litteratur. Beroende på vem du frågar kommer olika aspekter att vara viktigast — men musik? Musiken kommer mer som grädden på moset. När man träffas och är steampunkig med andra vill man säkert gärna ha musik. Och somliga finner inspiration i musik för sina hemmabyggen. Men vad är steampunkmusik?

Av vad jag har sett hittills finns det band som blivit adopterade av steampunkrörelsen för att de råkar ha en stil eller framtoning som på något sätt passar in, utan att ha varit ”steampunk” från början. Ett exempel är Thomas Truax, med sina hembyggda instrument. Chamber är ett annat band som ibland kategoriseras som steampunk (för mig lite oklart varför, har kanske något med det goth-aktiga soundet att göra kombinerat med stråkar), men som själva inte verkar identifiera sig så. Rachel Hayward spelar steelpan, och vad som är steampunk med det förutom en viss industriell estetik över själva instrumentet vet jag faktiskt inte. Tillräckligt för att spela på steampunk-kalas i alla fall, det räcker långt.

Några av dem upptäcker potentialen och flirtar öppet med steampunk som den ser ut nu. Cellobandet Rasputina har blivit jättepopulära, inte minst på grund av sitt starka historieintresse (många låtar är inspirerade av historiska händelser) och sin tidigare scenklädsel som var ”historiska underkläder” — även om de verkar ha breddat sig från de vita spetsarna är korsetter fortfarande stående inslag. De verkar ha viss distans till steampunk-grejen och låter sig inte formas av den (senaste skivan hade mindre historisk anknytning), men verkar inte ha något emot det heller.

Och sen finns det ju de som medvetet går in för att vara steampunk, Abney Park främst bland dem. Där syns (och hörs) goth-rötterna tydligt (se Steampunk Magazine, särskilt de första två numren, för utläggningar om förhållandet mellan punk, goth och steampunk). Unextraordinary Gentlemen är mina favoriter just nu, i den mån jag lyssnar på steampunkmusik. De verkar ha minst en fan i Sverige, upptäckte jag på kartan över var de har sina besökare till Myspace-sidan.

Det finns förstås många exempel, och hela fenomenet verkar ha en explosion just nu. Jag avslutar med ett citat ur en recension som Ghostfire använder för att beskriva hur de låter:

Electric Spectre says ”…Ghostfire sound like what would happen if you stuck The Cure, The League of Extraordinary Gentlemen, a steam organ and Tom Waits into a blender, dressed the result in top hats and told them to entertain a drunken punk crowd!”

Det var några korta noteringar från mig. Några andra favoriter, eller tankar om detta?

Gotthammer är numera också Steampunk Scholar. Han har för flera månader sedan lovat mig en artikel som kanske kommer i mitt framtida steampunk-fanzine, men jag har inte hört något mer om det. Vi får se.

Steampunk-aktiga instrument för fysikundervisning. Såna här saker skulle jag vilja bygga! Det blir min nästa hobby (när jag blir pensionär).

Filmer och tv-serier för steampunkfantaster.

Meta Chronicles är skoj, om än inte så väldigt ofta uppdaterad.

En annan gång ska jag skriva lite om steampunkmusik, vad det är för något egentligen och vad jag har hittat som jag gillar.

Mina andra bloggar

Om fysik och sånt handlar det på Stjärnstoft och kugghjul.

Steampunkfanzinet fick uppföljning i form av Steampunk i Sverige.

Twitter

Arkiv juli 2007 till nu