You are currently browsing the category archive for the ‘sf-kongresser’ category.

osama-tidhar

He sat in the dining car and smoked and watched the lights of Paris, like a cloud of scattered moths, disappear in the distance. He had always liked trains. There was a sense of timelessness in the way they moved across a landscape, a comfort in their rhythm and their constant pattern, an order of sound and movement. The train’s whistle sounded and it made Joe smile. The dining compartment was half-empty, and beside the heavy weight of smoke he could smell brewing tea and floor polish, and as the train gathered speed the windows rattled, just a little, and the wheels turned with a soothing constancy and the windows steeemed up and the car was like a cocoon, and he felt no desire to leave it.

Det här är ett citat ur Lavie Tidhars prisbelönta Osama — för att jag älskar tåg, och är extra uppmärksam på tåg i litteraturen nu när jag sysslar med att förbereda Steampunkfestival på Sveriges järnvägsmuseum i Gävle.

Ingen har väl missat att det blir sf-kongress i Stockholm i helgen: Fantastika på Dieselverkstaden i Nacka. Vi ses där hoppas jag.

Här kan du se var jag deltar i programmet. Kom och hör mig intervjua Lavie Tidhar! Med mera.

At its core, Steampunk has the potential to be a very equalizing movement, where creators are also fans and consumers. And it works for books as well as corsets.

Citat av Ekaterina Sedia (som skrivit bland annat The Alchemy of Stone) i The Steampunk Bible.

Det finns för många delar av vår kultur som går ut på passiv konsumtion. Jag gillar tanken att både konsumera — läsa, lyssna, titta — och själv skapa. Och att de som gör saker inte är en helt separat kategori av människor, utan pratar med dem som gillar det. Fansen kan själva vara medskapare, också genom att vara inblandade i en diskussion eller ett samtal med dem som skriver, spelar, filmar, och så vidare.

Precis det här är en av de saker jag allra mest uppskattar med sf-fandom.

Men konceptet är lite udda för många, som har svårt att förstå det här. Deltagarkultur.

Ibland är jag optimistisk, ibland lite mindre så. Det här inlägget om kommentarsmoderering har jag återvänt till gång på gång på sistone, den innehåller så mycket som har bäring på det här med utbyte av tankar. Den påminde mig till exempel om 1-9-90-regeln, som jag inte har tänkt särskilt mycket på tidigare: i varje givet sammanhang online är 90 procent bara lurkare som inte säger ett pip, 9 procent bidrar genom kommentarer eller liknande, och 1 procent står för det mesta av innehållet. Det är väl inte särskilt konstigt, för alla varken kan eller vill bidra lika mycket överallt. På vissa ställen känner jag mig mer hemma och mer involverad, på andra ställen är jag bara nyfiken eller råkar surfa förbi tillfälligt. Men siffrorna får mig ändå att undra: är det också så att det finns personer som aldrig inser att de själva kan vara delaktiga på ett konstruktivt sätt?

Det här med att få fler att känna sig välkomna och hemma i sf-fandom har ju alltid varit något jag känner starkt för. Då ingår det ju att inse att det går att få ut mer än att bara läsa böckerna. Det går att diskutera dem, umgås kring dem, prata med författarna till dem.

Så alla olika fenomen som uppmuntrar fler personer att ge sig in och själva vara en del, både kreativt och socialt, allt sånt gillar jag. Det är naturligvis precis den här kreativiteten som först lockade mig med steampunk. Men min första tanke när jag läser det här uttalandet av Ekaterina Sedia är att fandom kan ha glädje av inflöde av mer av den här attityden, just från steampunkhåll. Nu har ju steampunk blivit så mainstream att det är ganska mycket av en handelsvara, men det finns lite punk i det än. Och kanske, kanske är det faktiskt en riktigt bra idé det här med att hålla en sf-kongress på steampunkfestival, som vi tänker göra nästa år i Gävle.

Dr Steel uttrycker det mer allmänt och rakt på sak:

Just nu pågår World Fantasy Convention i Toronto. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av just den kongressen, men nu när det är i Toronto tänker jag lite extra på det. Plus att jag ser en massa på twitter, och det skulle visst vara nån förhandsvisning av filmatiseringen av Karin Tidbecks Vem är Arvid Pekon?, som jag är väldigt nyfiken på.

Men hedersgästerna Elizabeth Hand och John Clute fick vi ju tjuvkika lite på här i Uppsala när de var på besök. (Här kan man se mig och Johan och Johan intervjua Clute.)

Och jag upptäckte precis en sak. Kongresser har nu mera trailerfilmer!

Just nu funkar inte bädda in-koden på YouTube och jag orkar inte mickla med det, så här kommer två länkar helt enkelt: World Fantasy Convention 2012, Worldcon i London 2014.

Jag och ett vackert lok. Foto: Björn Lindström. Klicka på bilden för att komma till hans webbplats, Colorless Green.

Så känns det: nu blir det steampunk för hela slanten och inte bara för örena jag fick i växel. Jag kämpade emot litegrann ett tag, för jag vill liksom inte riktigt identifiera mig med steampunk. Lite av en utomstående betraktare, en samlare, det är vad jag har varit. Det började med ett fanzinenummer, där jag bland annat ville ta reda på vad som fanns inom steampunk i Sverige. Sedan dess har jag låtit mig dras in mer och mer, men alltid haft någon sorts illusion av att inte vara en sån där steampunkare själv. Men nu går det inte längre, för jag har ju gett mig in i ett projekt som kommer att kräva att jag satsar ganska mycket.

Det blir nämligen steampunk på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle i juni 2014. Och inte bara litegrann. Det blir först en helg som kommer att innehålla en sf-kongress med steampunktema, i museet, samtidigt som det blir olika evenemang och programpunkter både för museets besökare och för mer hängivna steampunk-personer.

Och vi kallar det hela steampunkkonvent, som ett paraplybegrepp. Men det blir ett helt unikt evenemang, inte bara i museets lokaler, utan i samarbete med museet. Det betyder att museiföremålen inte bara blir en fantastisk kuliss, utan att de också kan involveras i ett större sammanhang. Det kommer att bli verkstäder med möjlighet att bygga saker. Det kommer att bli massor av äkta ånga och maskiner som faktiskt körs så att man kan se hur de funkar. Möjligheten finns att vissa saker kan byggas eller moddas speciellt för det här evenemanget.

Tänk att göra en sf-kongress som en del av ett sådant evenemang! Vilken fantastisk möjlighet. Och det finns saker man inte skulle kunna göra någon annanstans. Kanske en dramatiserad guidning, som tar upp tåg och ångmaskiner i litteraturen och jämför med de verkliga fordonen och maskinerna. Man kunde både gå till 1800-talets litteratur och till steampunklitteraturen, och knyta ihop det. Tänk om det skulle gå! Nu finns åtminstone möjligheten att försöka.

Det här vill jag verkligen göra. Det kan falla ut på lite olika sätt, beroende på vilka personer vi får med i kommittén som organiserar det hela. Men det kommer att finnas något för de flesta, och min vision är att ha en riktig sf-kongress i centrum. Medlemmarna får vara med överallt, på allt som händer, är vår tanke. Men kongressen blir inbäddad i en helg som omfattar också mycket som kanske inte skulle höra hemma på en vanlig sf-kongress, och som riktar sig till fler än bara medlemmarna.

Jag vet inte hur det här kommer att bli. Men jag tror att det kommer att bli fantastiskt häftigt.

Så nu blir det så, och jag tänker inte bränna ut mig på kuppen. Det betyder att jag nog ska anpassa mitt liv lite, och avsätta tid och energi åt det här i lagom mängd. Det går inte att göra om jag ska försöka hålla steampunk på armlängds avstånd. Nu vadar jag i upp till hakan!

Nu måste jag ju läsa en massa steampunklitteratur, så att jag har koll. Och kanske sy nåt, och bygga nåt mer än min musikmaskin som syntes i receptionen på Kontrast. Och nätverka, och synas på tepartyn och steampunkkonventet i Alingsås nästa höst, och hänga på steampunkforum online.

Men efter att det här är över, då tror jag att det är dags att lägga ner steampunkbloggen, och skaffa mig mirrorshades och en massa neonfärgad plast. Eller nåt.

Men till dess kan det nog vara riktigt kul att tillåta mig att snöa in fullständigt. Det gäller att omfamna det, och inte kämpa emot.

Kongressen är över, och jag har inte haft tid att ens börja på en ordentlig kongressrapport. Bara några snabba noteringar här.

Vad många människor som var där! Och många nya. Som aldrig varit på kongress förr, eller kanske bara på någon enstaka. Det kom minst tre personer som jag pratade med på steampunkdagen helgen innan, och som förmodligen blev ditlockade av mig.

Somliga av dem kallar kongressen för ”mässa” och programpunkterna för ”seminarier”. Antar att det är något som smittat av sig från bokmässan, men det vore tråkigt om de förväntar sig mässa. Det är ju liksom inte en tillställning som är till för att folk ska komma dit och visa upp sig. Det är i första hand en mötesplats för människor med gemensamma intressen. Inte som producenter och kunder, utan som entusiaster på lika fot.

Det blev lite konstigt för min del, att vara med och arrangera men inte vara där på fredagen. Kände att jag halkade ur det hela lite, och inte riktigt hade koll. Men saker funkar ju ändå!

Det fanns tid över för mig att prata och umgås med folk också.

Jag fick en väldigt fin komplimang efter sista panelen på söndagen (den om kroppen i science fiction, ett ämne som dykt upp här på min blogg av och till), av en kille som tyckte att jag var kongressens bästa moderator. Engagerad och drivande, tyckte han, och han gillade att jag själv deltog lite i diskussionen och visade vad jag var intresserad av. Hoppas att han inte var ensam om att tycka så. Lite egoboo, hur som helst, och det sitter fint ibland.

Det fanns många skojiga och minnesvärda ögonblick. Ska försöka få med dem i min riktiga rapport. I mitt uppskruvade tillstånd innan kongressen vaknade jag mitt i natten och låg vaken ett par timmar och gjorde upp planer för nästa nummer av mitt fanzine. Det jag tänkte göra klart i september 2010, men som inte kommit ut än. Nu, nu ska det bli! Denna månad. Med en kongressrapport i, som kan vara kandidat för Vittfarnepriset.

Efter kongressen trodde jag att jag skulle känna mig fullständigt less på att arrangera saker. Jag är fortfarande lite mätt på steampunk, men jag började genast att dra i saker för framtida händelser. Så jag har inte bränt ut mig. Fler verkar också ha smittats av galenskapen, för det talas om kongress i Malmö framöver. Det vill jag, jag vill fara till Malmö!

Tack för att ni kom, alla som var där. Hoppas att vi ses snart igen.

På lördag är det kulturnatt i Uppsala. Då kommer mycket mer att hända än man orkar och hinner med, som vanligt. Men en sak missar jag inte, för att jag själv är inblandad: samtalet med science fiction-profilen John CluteUppsala English Bookshop.

Så här beskrivs evenemanget i Kulturnattens program:

Science Fiction doyen and luminaire; a man described as an integral part of science fiction’s history, the legendary editor of the Encyclopedia of Science Fiction comes to Uppsala and is interviewed by our friends from Uppsala fandom; the organizers of the 2012 Swecon in October!

En kul detalj är att det precis har blivit bestämt att Världskongressen (The World Science Fiction Convention) 2014 kommer att bli i London, alltså inte alltför långt hemifrån, och att John Clute kommer att vara en av hedersgästerna där.

Fast en annan sak jag verkligen ska försöka komma åt att gå på är Elizabeth Hand på English Bookshop. För att hon verkar cool, och för att jag tror att hon är en författare jag borde läsa mycket mer av (efter att precis ha avslutat den reviderade utgåvan av romanen Glimmering som jag verkligen gillade).

Hemma igen, efter ännu en sf-kongress. Fast Åcon är ju inte vilken kongress som helst: extra litet, extra mysigt, extra avslappnat. Och mer roomparty.

Fast jag är usel på själva festandet, personligen. I år hade jag inte ens barnen med mig, men jag blir ändå knastrött framåt midnatt. Om ingenting uttryckligen håller mig kvar i det läget går jag och lägger mig, det bara är så. Det var väldigt mysigt att ligga vaken en stund vid tvåtiden, natten till lördag, och lyssna på folk utanför vårt hotellrum. Jag funderade på att stiga upp och ansluta mig, men jag somnade om innan jag hann göra något av den tanken.

Hedersgästen var Catherynne M. Valente. En av de roliga sakerna med sf-kongresser är möjligheten att faktiskt prata med författare man läst böcker av. På Åcon är det alldeles extra möjligt, eftersom kongressen är så liten och programmet så avslappnat. Cat Valente hade utlyst en lek, som gick ut på att hon gav godis till alla som berättade en saga för henne. Jag var faktiskt den första som gjorde det, vilket var lite kul. Det blev inte av att jag pratade så mycket med henne efter det, men hon var väldigt rolig att lyssna på i programmet. Hon gjorde bland annat en fin insats i den nästan helt regellösa (och vinnarlösa) tävlingen ”Just a speculative fiction minute”. Det var lite som På minuten, men som sagt minus alla regler utom att prata i en minut. Deltagarnas uppgift var att beskriva olika fiktiva verk, och publiken fick ange genre och ingredienser.

Och nu har även jag sett Iron Sky! Det var en specialvisning för Åcon, som hölls i torsdags kväll. Jag kommer väldigt sällan iväg på bio, även om jag egentligen gillar det. Det har väl också ekonomiska orsaker. Men nu, i främmande land och utan barn och med det omedelbara svälthotet undanröjt (det finns inkomster i familjen igen) måste jag ju passa på. Det var väldigt kul att se filmen i en riktig biosalong full av sf-fans, som skrattar på rätt ställen.

Chokladprovningen var en annan höjdpunkt. Riktigt seriös chokladprovning har jag aldrig varit med om förr. Jag är ganska osofistikerad i min smak i största allmänhet, men det är kul att försöka känna efter lite mer noga. Det var jättekul att jag fick komma med i chokladprovningen, som hade plats för begränsat antal personer. Den välvilliga kommittén hade prioriterat att de som inte gjort det förut skulle få komma med.

På fredagen var jag med i en märklig panel, som vi deltagare hade lite svårt att förstå.

En del av behållningen med den panelen var att jag fick anledning att sitta och prata med Cat Valentes man, Dimitri, om science fiction och vetenskap. Han gillar också Kim Stanley Robinson. Vi pratade en hel del om science fictions problematiska förhållande till kroppen, och om vilka sf-författare som är bra på att skildra vår fysiska värld och hur människor samverkar med den. Vi diskuterade bland andra Iain Banks, Dan Simmons och Neal Stephenson. Och jag blev återigen rekommenderad att läsa Diamond Age. Jag blir nog tvungen att putta upp den lite närmare toppen på läshögen snart.

En fin bonus med den här resan var att jag faktiskt hade massor av tid att läsa. Jag läste två böcker under den här långhelgen: en tunn och en tjock. Den första var Love and Romanpunk av Tansy Rayner Roberts, som är terminens sista bokpratsbok. Den består av fyra noveller, i en gemensam tidslinje. Med romare och monster. En lustig blurb på baksidan beskriver den som ”Connie Willis meets Gail Carriger over much more than a cup of tea”. Sedan läste jag Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren — våra fina hedersgäster på Kontrast, om någon har missat det!. Mycket trevlig och sträckläsningsbar (även om jag inte läste den riktigt i ett sträck).

Och så var jag faktiskt ganska social också. Inte minst med min man (trevligt att ha en massa tid på tu man hand). Men jag pratade mycket med många andra, inklusive några jag inte kände sedan förr. Det är ju en del av det roliga. Lite synd, på sätt och vis, att det ofta blir små cirklar med de gamla vänner som träffas ändå. Jag vill passa på att träffa folk jag inte annars har så mycket tillfälle att prata med.

Jag skulle kunna skriva mer, förstås, men tänker avrunda nu med ett par citat av Cat Valente — saker hon sade på kongressen.

Human brains run on plot.

A shaman is someone whose mind is honed to see narrative as clear as you see a hand or an apple.

Ja, jag laddade precis ner poddversionen av ”A hole to China” av Cat Valente. Jag måste ju värma upp lite för Åcon. Jag bokade resan också. Och anmälde mig till chokladprovning.

Det kommer att bli fantastiskt trevligt. Två hela dagar, plus en torsdagkväll och en söndagmorgon, med glada fans från Sverige och Finland (och kanske något mer land, vad vet jag). Jag kommer att få träffa flera personer jag nästan aldrig ser utom i cyberrymden. Och så Catherynne Valente då, som jag önskar att jag hunnit läsa mer av. Det jag läst hittills har i alla fall varit jättebra.

Jag har inte alls hunnit läsa mycket på sistone (eller, tja, egentligen har jag läst typ 400 sidor för kursen, men jag har inte hunnit mycket nöjesläsning). Men det kanske jag kan ta igen framöver. Resor brukar vara bra för sånt.

Tänkte bara passa på att påminna om Kontrast, vår fantastiska sf-kongress i Uppsala 5-7 oktober. Om du inte har blivit medlem ännu är det ett bra tillfälle att passa på nu, för medlemsavgiften höjs den 1 maj från 300 till 350 kronor. (Tänk också på att det är bra för kongressen om så många som möjligt betalar i förväg. Då har vi nämligen möjlighet att använda pengarna till att förbättra kongressen och göra fler roliga saker.)

Har du aldrig förut varit på någon sf-kongress finns det nu en Nybörjarguide också.

Vi ses väl där?

Det där med att jobba heltid (jag gör praktik på Vetenskapsradion) knuffar ner bloggandet mycket långt ner på prioritetslistorna för mig. Därför har jag liksom försummat att nämna det där med Kontrast, science fiction-kongressen vi ordnar här i Uppsala i oktober. Jag är också insyltad i planeringen. Hur skulle jag kunna hålla mig borta? Kongressen har i alla fall en ny, fin webbplats. Dessutom har vi en uppmaning att betala medlemsavgiften i god tid. Det är nämligen så vi får in pengar att göra en bättre kongress för. Det folk betalar i dörren kan vi ju inte planera med på samma sätt. (Dessutom kan jag tillägga att det är gratis om man är under 26 ifall man anmäler sig i förväg.)

Johan lottar ut ett bokpaket bland dem som betalar medlemsavgift innan tisdag.

Mina andra bloggar

Om fysik och sånt handlar det på Stjärnstoft och kugghjul.

Steampunkfanzinet fick uppföljning i form av Steampunk i Sverige.

Twitter

Arkiv juli 2007 till nu