You are currently browsing the category archive for the ‘fanac’ category.

Ante framför de apokalyptiskt förfallna byggnaderna mittemot konferenscentret Excel London. Jean Michel Jarre lär ha hållit någon konsert på andra sidan floden med de här byggnaderna som bakgrund.

Ante framför de apokalyptiskt förfallna byggnaderna mittemot konferenscentret Excel London. Jean Michel Jarre lär ha hållit någon konsert på andra sidan floden med de här byggnaderna som bakgrund.

Den här gången tar vi med er till World Science Fiction Convention 2014: Loncon 3. Världskongressen, som vi brukar säga på svenska. Äntligen har vi tagit tag i att göra något med det material vi spelade in när vi var där. Vi vill ge en känsla av hur det var att vara där. Det varvas också med glatt prat om allt möjligt vi stötte på, och det handlar bland annat om konst av Alastair Reynolds, teater som berättarmedium, George R.R. Martins senaste verk och möjliga framtidsprojekt, och så vidare. Håll till godo!

Lyssna direkt

Eller ladda ner ljudfilen. Som vanligt kan du välja mellan två olika ljudformat:

Vi har förstås RSS, och så finns vi på iTunes.

Vi finns numera också på twitter under namnet @idagigen.

Läs vidare för massor av länkar till saker vi pratar om

Annonser

Det här inlägget är en bearbetad och förkortad översättning av So You Want to Vote on Worldcon Location? Yay! från bloggen ArisiaCrystal. Crystal uppmuntrade mig att översätta den här texten, för att fler ska rösta — och förhoppningsvis rösta på Helsingfors inför 2017! Om du missade det kan du höra mig prata med Crystal Huff (och Eemeli Aro) om grejen med världskongresser och varför det är bra att ha en i Finland (MP3).

Världskongressen (The World SF Convention) äger rum på olika platser varje år, och i princip kan alla som intresserar sig för det vara med och rösta om var det blir. Tyvärr är det ganska snårigt att sätta sig in i hur det går till, och det leder till sånt som att folk kan jobba för ett världskongressbud utan att själva vara på det klara med att de kan rösta. Det är begripligt, om än synd, att en ganska liten del av alla medlemmar engagerar sig i omröstningen. Men de kan vi ändra på!

Här följer alltså lite instruktioner och förklaringar av hur omröstningen fungerar.

Läs hela inlägget här »

Tony och Jessica på filt med en hög fanzines.

Tony och Jessica bläddrar.

— Varför ger vi bort det här! utbrast Johan och höll upp ett nummer av Cry of the Nameless från 1960-talet.

Vi satt i hans och Linnéas trädgård den 5 juli, grillen höll på att svalna och några talgoxar lekte i granen på säkert avstånd från katterna. På picknickfiltarna i gräset öppnades låda på låda med blandade stencilerade och fotostatkopierade skatter.

Som några av läsarna av denna blogg känner till hade Alvar Appeltoffts minnesfond en gång i tiden ett fanzinearkiv, med ett par tusen fanzinenummer från Sverige och utlandet. Undertecknad jobbade (ideellt) på strödda helger under flera år med att katalogisera det hela. Sedan visade det sig att det egentligen inte alls var tillåtet för fonden att använda pengar till att hyra lokal för den här verksamheten, och större delen packades ihop och fraktades iväg till Kungliga Biblioteket, där de bevaras i fullständig glömska.

Det gällde dock bara de svenska fanzinen, och bara ett exemplar av varje nummer. Alla dubletter och alla utländska produktioner blev kvar i fandoms ägo. Nu är ju fandom inte en person, och äger inga fastigheter, så samlingen har legat i diverse källare och varit i vägen. Nu har någon äntligen erbjudit sig att ge hela bunten ett hem i Danmark, nämligen vår vän Knud Larn.

Ante på huk vid hög fanzines på marken.

Ante botaniserar.

— Det är så mycket kreativitet här, utbrast Jessica. Så många mantimmar! Det känns som i Bladerunner: ”all these memories will be lost in time…”

— ”…like tears in the rain”, fyllde Åka reflexmässigt i.

Men så hittade Tony något som hette Kriminalbrott och började läsa högt ur dikter av Jessica.

— Nej! Nej! Det där är preskriberat! protesterade Jessica.

Det bläddrades också i Kolon, ett fanzine med attityd. Kanske lite väl mycket attityd ibland. Det klagades högljutt på folk som inte var tillräckligt fanniska faans, som skrev om sådant som cyklar och suddgummin. ”Nu har NN gått för långt igen”. Vi skrattade och förundrades över passionen, men också över den hårda stämningen. Det var 80-talet i Sverifandom, en mycket intern grupp av mestadels mycket unga personer som inte var så finslipade. Som det här med att utse årets fugghead.

— Jag tror att det bara var jag som blev utsedd till Fugghead två gånger, konstaterade Tony nöjt efter att ha synat dokumentationen.

Det är också en form av merit.

Johan med första numret av Locus!

Johan med första numret av Locus!

Somliga fanzines såg ut att ha haft som huvudsakligt syfte att vara ett uttryck för skaparens personlighet. Andra ville något annat, och några av dem var mycket ambitiösa. Johan hittade första numret av Locus — wow! Det var en anspråkslös liten sak, men vi känner ju till hur det utvecklade sig. Locus kan numera sägas vara sf-litteraturens branschtidskrift.

Många av de här verken är snabbt och enkelt framställda, men andra är väldigt fina, med massor av snygga illustrationer (de är ofta överförda för hand till stencilen) och arbetade omslagsbilder.

Fanzine med omslag som föreställer en trollkarl med lysande stav under stjärnbeströdd himmel.

Science Fiction Forum är medlemstidning för SFSF. Här nummer 73, med ett fantastiskt fint omslag av Inger Edelfeldt.

Vi hittade ett nummer av SF-Forum där Robert A. Heinlein hyllades av ett flertal av Sverifandoms stora namn, men vi läste också högt ur SF-ären #4 där Dénis Lindbohm var mindre översvallande över samme författare. I det numret av SF-ären fanns också en annons som tydligt visade hur svenska sf-kongresser har utvecklats sedan 1980 (se bilden nedan).

Annons för kongressen SerCon, 1980.

Det var då det började: svensk fandoms fixering vid att ha bar på kongresser. Standarden och förväntningarna har höjts en del! (Klicka på bilden om du vill se den stor så att du kan läsa texten.)

Samlingen innehöll faktiskt förutom fanzinen en hel del annat blandat material. Vi hittade flera personliga brev från Dénis Lindbohm som sprudlade av personlighet, bland annat ett där han entusiastiskt demonstrerade sin nya skrivmaskin. Där fanns också en uppsats av Mats Linder: ”It’s Amazing, it’s Fantastic – But Is it Literature?” The history of science fiction c. 1910 – c. 1945. Utöver det något vi ägnade en stund åt att deschiffrera innan Mikael konstaterade att det nog inte var något obskyrt sf-fanzine med obegripliga referenser, utan något som var skrivet av något galning och som hamnat här av misstag.

Undertecknad plockade slumpmässigt upp ett nummer av Witterhetssällskapet Din Vän FORUM (vilket jag tolkar som ett specialnummer av SF-Forum). Det visade sig innehålla manuset till ett hörspel av Sture Lönnerstrand, kallat ”Expedition Atlantis”. Det vore något att iscensätta! Detta nummer hade också ganska rolig ton i övrigt, bitvis kanske lite studentikos. Någon provläste lite ur en annan text, bara för att ge ett stilprov, och när namnet Korzybski flög förbi sken Mikael upp:

— Phil Dick hade ju rätt!

Synkronicitet. Allt hängde ihop. När en obskyr polsk filosof dök upp i två oberoende sammanhang inom loppet av två dagar, då kunde man tillåta sig att känna hur Dicks ande svävade över sällskapet.

Midsommarsolen dalade inte särskilt anmärkningsvärt, men vi hade suttit där på gräsmattan i timtal. Vi hade tittat på cirka 1/20 av allt i lådorna i garaget, och det var ändå de sorgliga resterna av den mycket större samlingen. Hur skulle vi kunna göra det här materialet rättvisa?

— Om man fryser den är eftermiddagen i tiden och låter den vara några år…

Johan såg lite drömmande ut.

— Vi kan göra det här en gång i veckan, föreslog Mikael. Det kan bli världsarv!

Men vi visste alla att det måste ta slut. Fanzinens öde var att skeppas till Danmark, och vi skulle aldrig se dem igen.

Det är ändå inte helt otänkbart att göra något liknande igen, om vi slår oss samman och gräver upp våra privata fanzinebuntar. En annan eftermiddag, i en solig framtid. Vi ses väl där?

Fanwriting, i betydelsen något som sf-fans skriver för att läsas av sf-fans, är nästan dött i Sverige. Tillfälligt? Det vet vi inte. Men den subgenre av fanwriting som emellanåt är lite mer synlig är kongressrapporten. (Det är ju för att uppmuntra sådant som Vittfarnepriset har instiftats.)

200px-HackcrackcovJag läste nyligen en text som verkligen fick mig att längta efter nästa kongress som jag kan rapportera från (det blir nog Confetti). En fantastisk skildring, inte från en sf-kongress utan från en konferens. Inte av en renodlad sf-fan, utan av en sf-författare som gjorde ett journalistiskt reportage: Bruce Sterlings rapport från konferensen ”Computers, Freedom and Privacy” 1991, i det avslutande avsnittet av The Hacker Crackdown. Det här är ju briljant!

Fantastiskt bra inspiration för den som vill skriva en fin kongressrapport. Finns att läsa online (och du behöver inte läsa hela boken för att ta inspiration).

Möjligtvis passar den lite fragmentariska stilen ännu bättre för att läsas högt. Här kan du höra det här stycket inläst av Cory Doctorow.

Han har förstås läst in hela boken, för den som är intresserad. Här hittar du all info om hur du kan ladda ner och lyssna på hela boken – med lite glimtar ur Cory Doctorows liv, och ett par kommentarer av honom som bonus.

Fantastika, årets Swecon, tilldelades Mårten Svantesson Alvar Appeltoffts minnespris. Det delas ut av Alvarfonden efter en rådgörande omröstning bland svenska sf-fans, och ska gå till någon som gjort Bra Saker för sf-fandom.

Jag tycker att det är ett fint pris som ska uppmärksammas (själv fick jag det redan år 2000!) och bestämde mig därför för att göra en liten intervju med pristagaren.

2013-10-19_19-43-30

Vad tänkte du när du blev nominerad till Alvarpriset?

Inte så mycket alls egentligen. Min tankeförmåga var huvudsakligen tillägnad arrangerandet av Fantastika 2013 som då var inne i en intensiv programplaneringsfas. Eventuell överbliven fattningsförmåga gick åt till att planera en resa till Japan samt jobb.

Det lilla jag tänkte var nog: Ja, det är väl dags att bli nominerad. Undrar efter hur många nomineringar jag får den?

Hur kom du med i fandom?

Tämligen klassiskt: Jag läste igenom science fiction-hyllan på mitt lokala bibliotek (Orminge bibliotek) och där fanns även Jules Verne-magasinet. I fandomspalterna läste jag om fanzines och kongresser. Så jag skickade brev till ett par fanzineutgivare och bad om back issues. Vilka kommer jag inte på rak arm ihåg. Detta bör i vilket fall ha varit 1991. Hur som haver så fick jag nys om de kongresser som skulle hållas sommaren 1992: Confuse och Fantastika. (Det kan ha varit genom reklamblad i SFF.) Så Confuse 92 blev min första kongress. Antagligen var jag med mina 15 år den yngsta deltagaren.

Vad är det bästa med fandom, tycker du?

Friheten från ”Vad ska det vara bra för?”. För mig är nog viktigast i detta inställningen att nyfikenhet är bra och självklart i sig själv och inte behöver motiveras. Det är förvisso inte allenarådande inom fandom och heller inte unikt för fandom.

Hur många kongresser brukar du fara på varje år?

4-5 stycken. Swecon, Eurocon och Åcon är ganska spikade. Annars har det blivit lite blandat i närområdet som Finncon, Fantasticon, Aplakonen, Worldcon, Snorfcon och SmofCon.

Hur många kongresser har du varit med och arrangerat?

Fyra.

Vad ägnar du dig åt för fanac förutom kongresser?

Inte mycket. Går på pubmöten. Jag sitter i styrelsen till SFSF sedan i våras, men då Fantastika tagit min tid sedan dess har jag inte fått så mycket gjort där. Kanske till nästa år…

Jag är även lite aktiv i en grannfandom; närmare bestämt i Serifrämjandet.

Vad sysslar du med utanför fandom?

Det är lite blandat. Vissa saker gör jag mer regelbundet som att ägna mig åt ölnörderi och brädspel (ofta i kombination). Annat blir mer sällan som friluftsliv: vandring, utförsåkning, segling och skridskoåkning. Sedan jag började jobba som systemutvecklare ägnar jag inte längre så mycket fritid åt programmering, även om det fortfarande händer. Mitt musikintresse får sägas ha en ordentlig slagsida åt elektronisk musik av blandade slag. Senaste konserten jag var på var minifestivalen Bodyfest och senaste klubben Rytmiskt Oljud. Jag brukar även åka på Norbergfestival (ja, de skriver det så). Resa gör jag även det ganska ofta, även om påtagligt många resor går till SF-kongresser. Utanför den ramen föll i alla fall mitt besök i Japan för en dryg månad sedan.

Vissa intressen får väl sägas vara vilande. Av mitt mångåriga engagemang i studentvärlden kvarstår nu blott några spexbesök per år. Några scouthajker har jag inte arrangerat sedan jag började arrangera kongresser.

Jag är bördig från Skåne men är huvudsakligen uppvuxen i Nacka. Flyttade in till Stockholm i samband med mina studier och blev kvar. Nu jobbar råkar jag dock jobba i Nacka; i resebranschen.

Vi städade lite i källaren här hemma, och jag hittade en låda med fanzineoriginal. Överst låg papper från Akrostikon, en sf-kongress jag arrangerade i Göteborg 2001. På distans, bara för att jag tyckte att det behövdes kongresser i fler städer. Ibland får jag konstiga idéer.

Det var den första kongress som hade ordnats i Göteborg på ganska många år. Liten och mysig, den hade ungefär 70 medlemmar. Hedersgäster var Lars Jakobsson och Pål Eggert.

Jag får nästan lite ont i magen när jag tar upp och tittar på de här papperen. Det var en fruktansvärt jobbig process att ordna det där, ett projekt som liksom växte hela tiden. Det var dessutom min första termin som doktorand, och bara ett par månader innan vi skulle gifta oss. Jag tror att det knäckte min hälsa.

Jag hade inte mycket kontakt med Club Cosmos (och den kontakt jag hade resulterade i att jag blev utskälld för att jag inte visste hur jag skulle förhandla om en text med textproffs). Ännu värre: jag visste inte riktigt hur jag skulle få den oerfarna arrangörskommittén att fungera, på distans och allt, vilket ledde till att jag gjorde väldigt mycket av jobbet själv.

Under flera veckor sov jag illa, de två sista veckorna var jag uppe varje natt och gjorde att göra-listor. Jag tappade aptiten — det brukar inte ens hända mig när jag är sjuk. Men jag stretade envist på, för jag hade ju lovat att det skulle bli en kongress, och då skulle det banne mig bli en kongress också.

Efteråt var jag lite förvånad över att de flesta verkade ganska nöjda. Men mest av allt ville jag glömma alltihop och inte tänka på det. Jag for hem och fick influensa, hostade och hostade och fick någon sorts astmaliknande tillstånd som höll i sig i flera år. (Jag var på vinterskola i astropartikelfysik i Alperna på vintern sen, och fick en astmaattack när jag var ute ensam på 3000 meters höjd och kilometer från närmaste hus. Det var ungefär det hemskaste jag varit med om.)

Så jag förknippar det här med ganska mycket ångest och elände. Numera tänker jag att det hade varit väldigt bra att lägga ner Akrostikon när jag började märka att det var motigt.

Men nu är jag äldre och klokare, och inte minst väldigt mycket bättre på att tas med folk. Så när Kristin presenterade sin idé om att göra en sf-kongress på järnvägsmuseet i Gävle, och låta den ha tema steampunk, då nappade jag direkt. Det är inte svårt att göra mig entusiastisk över saker. Men dessutom hade jag baktanken att detta skulle kunna vara en sorts terapi för att komma över och få revansch på kongressarrangerandet. Jag tänkte att det blir ett tillfälle att få bevisa för mig själv att jag kan lära mig hantera projekt och driva en kongress utan att bli knäckt. Andra har lyckats, och jag har varit med i flera kongresskommittéer (utan att själv ta någon drivande roll) och vet en del om hur det går till.

Chansen är för övrigt för fin för att missas. Att kombinera sf-kongresserna — den kreativa andan, den sociala atmosfären, och de seriösa samtalen om fantastik — med teknik, historia, hantverk/pyssel och annat skapande mot en bakgrund av tåg och äkta ångmaskiner! Det skulle vara ett evenemang som kunde locka flera olika grupper av människor, som alla kunde få ut något av det hela, om än delvis olika saker. Att ha dessa olika sorters människor på samma ställe skulle vara kul. Jag tänker på nya oväntade möten mellan tangerande intressen, och på själva det mervärde det kan bli att få syn på varandra. Det är kul för vanliga museibesökare att se steampunkare klä upp sig. Det är kul för steampunkare att vistas bland äkta ångmaskiner. Det är kul för sf-fans att ha en anledning att sätta SF/F/H i historiskt perspektiv, och för den delen ges en anledning att djupdyka i steampunklitteraturen och tangerande ämnen. Och det är kul för museifolk att få lite inblick i vad tågtrafik och ångmaskiner har spelat för roller inom litteraturen — inom de berättelser som ändå är en viktig del i att forma hur vi ser på världen.

Vi har det ju så otroligt fint förspänt, med att ligga rätt i tiden, och med att ha ett museum i ryggen som ger oss lokalerna gratis och en massa infrastruktur. Museet gör sin del, och vi gör vår del, och en del saker gör vi tillsammans — och så blir det en sf-kongress inbäddad i en hel Steampunkfestival, med marknad och utställning och förhoppningsvis en del musik och en riktigt festlig bal.

Fast det är inte jättelätt den här gången heller. Mycket annorlunda, men inte lätt.

Mycket handlar nog om att få alla potentiellt intresserade grupper att förstå vad det är vi vill göra, och ha rätt förväntningar. Dessutom måste vi verkligen fundera på vilka förväntningarna är och borde vara. Sf-fans vill ha ett gediget program, en fullständig sf-kongress med alla aspekter på fantastik — det är kul med ett tema, men allt kan inte handla om steampunk i tre dagar. Museibesökare vill kunna se utställningen och ha tillgång till området utan att hyssjas för mycket av dem som vill lyssna på programpunkter. Dessutom måste vi hitta utrymme för praktiska workshops och liknande i ett museums ganska annorlunda lokaler.

Och så det där med balen. Jag vill så gärna ha en festlig bal som höjdpunkt på evenemanget. Med sittning och underhållning och dans och bar. Men det ska såklart finnas lite program för dem som inte vill äta tjusig middag eller dansa. Hur vi ska hantera sammanhållningen av festivalen/kongressen under den här kvällen är också en fråga att fundera på, så att inte några plötsligt blir lämnade utanför.

Jag vill ju bara att alla ska bli nöjda. Ska det vara så svårt?

Hmm.

Men jag tror på det här projektet. Faktiskt.

Jag och ett vackert lok. Foto: Björn Lindström. Klicka på bilden för att komma till hans webbplats, Colorless Green.

Så känns det: nu blir det steampunk för hela slanten och inte bara för örena jag fick i växel. Jag kämpade emot litegrann ett tag, för jag vill liksom inte riktigt identifiera mig med steampunk. Lite av en utomstående betraktare, en samlare, det är vad jag har varit. Det började med ett fanzinenummer, där jag bland annat ville ta reda på vad som fanns inom steampunk i Sverige. Sedan dess har jag låtit mig dras in mer och mer, men alltid haft någon sorts illusion av att inte vara en sån där steampunkare själv. Men nu går det inte längre, för jag har ju gett mig in i ett projekt som kommer att kräva att jag satsar ganska mycket.

Det blir nämligen steampunk på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle i juni 2014. Och inte bara litegrann. Det blir först en helg som kommer att innehålla en sf-kongress med steampunktema, i museet, samtidigt som det blir olika evenemang och programpunkter både för museets besökare och för mer hängivna steampunk-personer.

Och vi kallar det hela steampunkkonvent, som ett paraplybegrepp. Men det blir ett helt unikt evenemang, inte bara i museets lokaler, utan i samarbete med museet. Det betyder att museiföremålen inte bara blir en fantastisk kuliss, utan att de också kan involveras i ett större sammanhang. Det kommer att bli verkstäder med möjlighet att bygga saker. Det kommer att bli massor av äkta ånga och maskiner som faktiskt körs så att man kan se hur de funkar. Möjligheten finns att vissa saker kan byggas eller moddas speciellt för det här evenemanget.

Tänk att göra en sf-kongress som en del av ett sådant evenemang! Vilken fantastisk möjlighet. Och det finns saker man inte skulle kunna göra någon annanstans. Kanske en dramatiserad guidning, som tar upp tåg och ångmaskiner i litteraturen och jämför med de verkliga fordonen och maskinerna. Man kunde både gå till 1800-talets litteratur och till steampunklitteraturen, och knyta ihop det. Tänk om det skulle gå! Nu finns åtminstone möjligheten att försöka.

Det här vill jag verkligen göra. Det kan falla ut på lite olika sätt, beroende på vilka personer vi får med i kommittén som organiserar det hela. Men det kommer att finnas något för de flesta, och min vision är att ha en riktig sf-kongress i centrum. Medlemmarna får vara med överallt, på allt som händer, är vår tanke. Men kongressen blir inbäddad i en helg som omfattar också mycket som kanske inte skulle höra hemma på en vanlig sf-kongress, och som riktar sig till fler än bara medlemmarna.

Jag vet inte hur det här kommer att bli. Men jag tror att det kommer att bli fantastiskt häftigt.

Så nu blir det så, och jag tänker inte bränna ut mig på kuppen. Det betyder att jag nog ska anpassa mitt liv lite, och avsätta tid och energi åt det här i lagom mängd. Det går inte att göra om jag ska försöka hålla steampunk på armlängds avstånd. Nu vadar jag i upp till hakan!

Nu måste jag ju läsa en massa steampunklitteratur, så att jag har koll. Och kanske sy nåt, och bygga nåt mer än min musikmaskin som syntes i receptionen på Kontrast. Och nätverka, och synas på tepartyn och steampunkkonventet i Alingsås nästa höst, och hänga på steampunkforum online.

Men efter att det här är över, då tror jag att det är dags att lägga ner steampunkbloggen, och skaffa mig mirrorshades och en massa neonfärgad plast. Eller nåt.

Men till dess kan det nog vara riktigt kul att tillåta mig att snöa in fullständigt. Det gäller att omfamna det, och inte kämpa emot.

Kongressen är över, och jag har inte haft tid att ens börja på en ordentlig kongressrapport. Bara några snabba noteringar här.

Vad många människor som var där! Och många nya. Som aldrig varit på kongress förr, eller kanske bara på någon enstaka. Det kom minst tre personer som jag pratade med på steampunkdagen helgen innan, och som förmodligen blev ditlockade av mig.

Somliga av dem kallar kongressen för ”mässa” och programpunkterna för ”seminarier”. Antar att det är något som smittat av sig från bokmässan, men det vore tråkigt om de förväntar sig mässa. Det är ju liksom inte en tillställning som är till för att folk ska komma dit och visa upp sig. Det är i första hand en mötesplats för människor med gemensamma intressen. Inte som producenter och kunder, utan som entusiaster på lika fot.

Det blev lite konstigt för min del, att vara med och arrangera men inte vara där på fredagen. Kände att jag halkade ur det hela lite, och inte riktigt hade koll. Men saker funkar ju ändå!

Det fanns tid över för mig att prata och umgås med folk också.

Jag fick en väldigt fin komplimang efter sista panelen på söndagen (den om kroppen i science fiction, ett ämne som dykt upp här på min blogg av och till), av en kille som tyckte att jag var kongressens bästa moderator. Engagerad och drivande, tyckte han, och han gillade att jag själv deltog lite i diskussionen och visade vad jag var intresserad av. Hoppas att han inte var ensam om att tycka så. Lite egoboo, hur som helst, och det sitter fint ibland.

Det fanns många skojiga och minnesvärda ögonblick. Ska försöka få med dem i min riktiga rapport. I mitt uppskruvade tillstånd innan kongressen vaknade jag mitt i natten och låg vaken ett par timmar och gjorde upp planer för nästa nummer av mitt fanzine. Det jag tänkte göra klart i september 2010, men som inte kommit ut än. Nu, nu ska det bli! Denna månad. Med en kongressrapport i, som kan vara kandidat för Vittfarnepriset.

Efter kongressen trodde jag att jag skulle känna mig fullständigt less på att arrangera saker. Jag är fortfarande lite mätt på steampunk, men jag började genast att dra i saker för framtida händelser. Så jag har inte bränt ut mig. Fler verkar också ha smittats av galenskapen, för det talas om kongress i Malmö framöver. Det vill jag, jag vill fara till Malmö!

Tack för att ni kom, alla som var där. Hoppas att vi ses snart igen.

Det stämmer väl inte så där hela tiden, att mina vänner har roligare än jag. Men när jag ser Johan Jönsson dra fram känner jag mig lite avdankad. Jag hänger inte alls med, när det föds galna kongressidéer och instiftas nya priser. Men just det där med ett pris för bästa kongressrapport ser jag i alla fall som en utmaning. Jag tror att jag ska ta det som förevändning att ge ut nästa nummer av Landet Annien, som jag knåpat på i cirka två år utan att riktigt ta mig för att runda av.

Själv gör jag ju inte så jättetråkiga saker heller. Fast just nu är jag rätt trött på steampunk, till exempel. Höll ju i en steampunkfest på Tekniska museet förra helgen, som delvis var en riktig succé. Det var till exempel en fantastiskt bra spelning med The Magnificent Seven. Men det var också en finansiell katastrof (folk kom på dagen, vilket gav intäkter till museet, men inte på kvällen när intäkterna gick till att betala för ljudanläggning med mera), och jag försöker tänka på det hela utan att fastna i att gräma mig över allt jag inte gjorde optimalt. Det vore bra att kunna utvärdera utan att urarta i djupa självförebråelser. (När jag har samlat mig lite kommer det dock en entusiastisk och positiv rapport på steampunkbloggen.)

Flera personer har sagt till mig att nästa gång ska de hjälpa till ”så att det inte blir så dåligt organiserat”. Tack, men det blir ingen nästa gång. Jag föredrar att ge mig in på helt nya och oprövade dumheter istället för att upprepa gamla.

Men nu i helgen blir det i alla fall sf-kongress. Kontrast här i Uppsala, årets Swecon. Och det kommer att bli hur bra som helst!

Och efter det ska jag läsa lite böcker, och sova mer.

På lördag är det kulturnatt i Uppsala. Då kommer mycket mer att hända än man orkar och hinner med, som vanligt. Men en sak missar jag inte, för att jag själv är inblandad: samtalet med science fiction-profilen John CluteUppsala English Bookshop.

Så här beskrivs evenemanget i Kulturnattens program:

Science Fiction doyen and luminaire; a man described as an integral part of science fiction’s history, the legendary editor of the Encyclopedia of Science Fiction comes to Uppsala and is interviewed by our friends from Uppsala fandom; the organizers of the 2012 Swecon in October!

En kul detalj är att det precis har blivit bestämt att Världskongressen (The World Science Fiction Convention) 2014 kommer att bli i London, alltså inte alltför långt hemifrån, och att John Clute kommer att vara en av hedersgästerna där.

Fast en annan sak jag verkligen ska försöka komma åt att gå på är Elizabeth Hand på English Bookshop. För att hon verkar cool, och för att jag tror att hon är en författare jag borde läsa mycket mer av (efter att precis ha avslutat den reviderade utgåvan av romanen Glimmering som jag verkligen gillade).

Mina andra bloggar

Om fysik och sånt handlar det på Stjärnstoft och kugghjul.

Steampunkfanzinet fick uppföljning i form av Steampunk i Sverige.

Twitter

  • Nu har jag sett Fahrenheit 451 på Uppsala Stadsteater. Det är inte ofta jag är på teatern! Liten anteckning 4 hours ago
  • @Anguche Det är en hemskt fin komplimang. Tack! Liten anteckning 12 hours ago
  • @Anguche Fast jag är nog ganska trygg ändå ;) Liten anteckning 12 hours ago

Arkiv juli 2007 till nu