You are currently browsing the category archive for the ‘Få ändan ur vagnen’ category.

anteckningsbokIbland är jag lite för kreativ — särskilt när jag försöker jobba med en och samma sak länge. Jag blir nyfiken på massor av andra grejer, och kommer på hundra spännande idéer som jag inte riktigt kan släppa. Det blir mental trafikstockning, så att säga.

Produktivitet. Effektivitet. Motivation. Alla människor jag vet som sysslar med något där de kan vara ganska fria i hur de handskas med sin tid har emellanåt brottats med det där att få saker att bli gjorda. För ett gäng år sen läste jag produktivitetsbloggar och samlade på mig de knep som funkade bra för mig, och observerade mig själv för att lära mig vad som får just mig att funka bra. Nu har jag kommit till en sådan punkt igen, när det är läge att ta fram alla trick jag lärt mig. Så det är lika bra att lista dem för mig själv.

Vissa av de här knepen passar nog de flesta, men andra är mer specifika för hur just mitt huvud funkar.

Läs hela inlägget för att se min lista med knep

Det som oftast går sönder när hörlurar och datorhögtalare slutar funka är enligt min erfarenhet kontakten. Det blir glapp vid pluggen och börjar knastra, och ganska snart slutar ena luren eller högtalaren att ge något ljud alls. Det går att fixa ganska lätt, genom att köpa en ny 3,5mm-plugg på Kjell & Co eller liknande ställe och löda på. En sån plugg kan bli lite klumpigare än originalet, men det funkar bra åtminstone för hemmabruk.

Här finns en fin instruktion med tydliga bilder. Jag hittade den för att jag aldrig kan komma ihåg vilken ledare som är höger och vänster, och för att jag hade lite extra problem med dagens lagningsförsök.

Den här gången tänkte jag fixa ett par hörlurar med sladd av den typen där ledarna är isolerade med någon sorts lack. Fruktansvärt irriterande och svårt att skala. Den där instruktionen innehöll några tips om hur man ska göra för att bränna bort isoleringen. Fast det var inte så lätt det heller, det var onekligen lätt att förstöra de tunna trådarna. Efter två försök var jag ganska irriterad och lade undan verktygen. Nytt försök imorgon. Det är förmodligen inte värt ansträngningen, annat än som övning.

Men jag tänkte att någon annan kanske har glädje av de fina instruktionerna jag letade upp. Här alltså: How to repair headphones.

Ett välanvänt begrepp på min kurs är att ”lägga en text i kylskåp”. Man lägger den åt sidan ett tag, och tittar på den först när den inte är aktuell i huvudet längre. Då ser man med friska ögon vad som är bra och vad man borde förbättra eller ta bort eller lägga till.

Det här är ju en gammal beprövad metod, och många har nog erfarenheter av att tankar, idéer eller kreativa projekt blir bättre av att ligga och mogna lite. Nu läste jag en artikel av Johan Lehrer (som skrev How We Decide): How do we identify good ideas?. Där diskuteras själva sållningen och självkritiken, som förstås är en viktig del av allt skapande. Det verkar som om man blir bättre på att identifiera vilka idéer som är bäst (eller kreativast) om man tänker på annat en stund.

Värt att komma ihåg.

Jag har nu påbörjat min andra termin på journaliståret (magisterprogrammet i journalistik, Uppsala universitet). En sak vi har fått lära oss är att kvinnliga journalister var pionjärer vad gäller reportage och liknande. Nu råkade jag läsa om en av dem: Nellie Bly. Vilken fascinerande person! Jag måste få tag i någon av hennes böcker (de finns ju online, men jag gillar riktiga böcker).

Via den här artikeln: Ten Days in a Madhouse: The Woman Who Got Herself Committed fick jag nys om Nellie Bly, som wallraffade inom mentalvården i New York City år 1887. Ett par år senare gjorde hon en jorden runt-resa inspirerad av Jorden runt på åttio dagar, Jules Vernes roman. Hon klarade det på 72 dagar, och reste i stort sett ensam (fast hon fick lite draghjälp, särskilt med privat chartrat tåg på sluttampen tvärs över Amerika).

Det vore kul att läsa mer om och av henne, men nu lägger jag bara upp den här lilla notisen här på min blogg så att jag kan släppa det för tillfället och göra det jag ska.

Det funkade ju rätt bra, det där med att blogga om att få saker gjorda och därmed få mig själv att tänka på att få saker gjorda. Nu är det nog dags att göra ett nytt inlägg på det temat.

Bilden av tankemaskineriet som ett väldigt tungt tåg med massor av inneboende tröghet är väldigt effektiv för mig (även om liknelsen haltar när jag börjar syssla med flera saker parallellt). Det handlar liksom att få upp farten, sedan rullar det på. Kan jag utnyttja trögheten och därmed minska startsträckan är mycket vunnet.

En metod jag använder för att få mindre och avgränsade saker gjorda är att säga mig själv att ”jag ska bara göra det här, sedan kan jag fortsätta med det jag egentligen håller på med”. Det är förvånansevärt effektivt, och utnyttjar att jag redan har farten uppe i något större projekt. Tricket är alltså att komma sig för med att klara av väl avgränsade uppgifter som man annars brukar skjuta upp — att skriva reseräkningar är ett typiskt exempel ifall man har ett jobb där man reser ibland.

När det gäller saker man inte kan göra klart i en sittning brukar jag försöka lämna en lös tråd som är lätt att ta upp igen. Cory Doctorow beskriver hur han brukar sluta skriva mitt i en mening så att det bara är att ta vid där nästa dag. Det är förresten precis detta som är hemligheten med så kallat kreativt kaos (de människor som använder det uttrycket för att beteckna vanligt stök har inte fattat poängen). Kreativt kaos är de där sakerna som ligger framme för att man håller på med dem, så att man kan fortsätta direkt när man har möjlighet. (Sånt är kanske särskilt viktigt när man har barn och ofta blir avbruten.)

Flit och ambition.

Nästan allt som är värdefullt är svårt, och ofta är det saker som måste erövras ständigt. Man kan inte bara slappna av och flyta på och ha demokrati, mänskliga rättigheter, eller kärlek och goda vänner (eller ordning på sina papper för den delen). En bok kan ta åratal att skriva. Det finns en tumregel som säger att det tar 10000 timmar att bli bra på något.

Summan är att man måste ligga i och anstränga sig för det där man verkligen vill.

Produktivitet är ett sånt där tråkigt ord, som jag helst bara vill skaka av mig och hålla mig långt bort ifrån. Samtidigt är jag en sådan person som ständigt har hundra idéer om saker jag vill göra och väldigt gärna vill få dem gjorda också. Jag blir nedstämd och olustig till mods om det känns som om jag inte gör något.

Som student och inte minst som doktorand har man prestationskrav på sig, men väldigt fria tyglar. Man kan disponera sin tid ganska fritt, bara man åstadkommer det man ska. Oerhört stressande, faktiskt. Inte konstigt att det är studenter och frilansande skribenter som verkar dominera diskussionerna online när det handlar om produktivitet och att åstadkomma saker. Jag har förstås grunnat en del på sånt jag också, och utvecklat en del knep som passar mig.

Periodvis har jag följt en del produktivitetsbloggar. Det sägs oftast inte mycket nytt på dem, man snappar rätt fort upp de viktiga principerna och sedan är det bara variationer på dem. Det jag fick ut av det hela var att bli påmind om att tänka på sådant, och därför faktiskt använda mina egna knep för att bli effektivare.

Nu befinner jag mig i sitsen att jag försöker läsa några intressanta och nyttiga kurser på universitetet samtidigt som jag söker jobb och försöker ta körkort — och samtidigt som jag har en del hobbyprojekt på gång med relativt hög ambitionsnivå (programboken för Eurocon är väl det viktigaste av dem). Efter att jag skickade in mina viktigaste ansökningar tappade jag lite styrfart, och nu känner jag att jag måste påminna mig själv om att anstränga mig lite för att få allt att röra på sig. Kort sagt: jag tänker blogga lite om mina bästa knep för att få saker gjorda. Kanske kan någon annan ha nytta av det, men framför allt kommer jag att påminna mig själv om hur man gör. Då kan jag få utlopp för lite kreativitet, i stället för att bli frustrerad!

Här kommer alltså mitt första få ändan ur vagnen-verktyg.

Utnyttja den inre trögheten

Det är jobbigt att få tanketåget att börja rulla, men är det väl igång behövs det inte mycket för att fortsätta framåt. Mitt allra bästa knep är att börja tänka på det som är viktigt för dagen innan jag kollar e-post eller hittar på något annat som kan leda in på sidospår. Om jag behöver förflytta mig (som när jag promenerade till jobbet) funkar det väldigt bra att kika på att grunna på att göra-listan innan, och liksom göra upp en strategi för dagen. Då börjar jag liksom värma upp för det jag ska göra redan innan jag sätter mig vid datorn eller går in i labbet eller vad det nu kan vara. Startsträckan blir väldigt smärtfri.

Sen, när jag väl börjat känna att jag gör något vettigt, kan jag ta en paus och svara på e-post eller till och med läsa bloggar utan att det blir risk för att halva dagen försvinner i ett svart hål, så där som man känner det ibland. (Det finns inget som gör mig så stressad som känslan av att jag inte gör någonting. Jag gillar det inte alls.)

Mina andra bloggar

Om fysik och sånt handlar det på Stjärnstoft och kugghjul.

Steampunkfanzinet fick uppföljning i form av Steampunk i Sverige.

Twitter

Arkiv juli 2007 till nu