Vi hakar på en lek som går ut på att spontant lista böcker som påverkat oss. Sen pratar vi om spel av olika slag. De får ofta en symbolisk roll i populärkulturen. Men vilka spel behöver man känna till för att vara allmänbildad — borde man kunna spela dam och backgammon? Schack? Mah jong? Till slut diskuterar vi hur nanorobotar egentligen funkar (eller ofunkar) i science fiction.
Lyssna här:
Eller ladda ner som mp3.
Vi har såklart RSS också.
Lite länkar och sånt:
Shackpartiet i Blade Runner är tydligen byggt på ett mycket känt parti. (Det var lite dimmigt för oss när vi pratade om det i avsnittet.) Här finns en fråga och ett svar som handlar om hur det kom sig att Tyrell inte kunde se det uppenbara draget. Och här finns en Reddit-tråd.
Vi nämner LabLit.
Eric Drexlers inflytelserika bok om nanoteknologi Engines of Creation finns online på hans egen webbplats. (Vi borde ta en titt på den! Inte bara prata om den…)
annien.wordpress.com 
1 kommentar
Comments feed for this article
måndag 4 juni 2018 den 9:06 f m
Lennart Karlsson
Tack för att jag fick ta del av edra funderingar! Ni kom med en tanke om hur det skulle vara att se era lyssnare. Just då vände jag tyvärr ryggen till: satt på vardagsrumsgolvet och våttorkade fikabordet.
Kanske skulle ni ta er tid till att spela ett par partier av varje spel, som ni nämner? Men varje spel har väl sin tid. Varför spela whist eller skitgubbe nu, när det redan klarades av i skolan? Någon gång frågar jag nog er om eventuellt deltagande i något av mina spel. Själv tycker jag mig inte ha förlorat något – men kan förstås ha fel – genom att inte bry mig om de specifika speldragen i de böcker som jag har läst och de filmer som jag har sett. Oftast framhävs väl i film det dramatiska, t.ex. i att hoppa över flera fiendemarkörer i ett drag i dam eller i att göra en överraskande matt i schack.
Jag såg t.ex. anime-teveserien ”Hikaru no Go”, som till ytan handlar om en pojke som hjälper ett spöke att äntligen åter få spela go, utan att sätta mig in i själva speldragen och hade ändå stort nöje av det. Men jag förnekar inte möjligheten att jag på det sättet, så att säga, njöt av prinsesstårtan fastän jag inte förstod att jag också borde ha ätit marsipanhöljet.
Men det är ju det där med allmänbildningen, förstås. Som ni påpekar, borde nog go numera tas med där. Bridge var nog en gång i tiden med, men jag uppfattar att det har åkt ut. Jag har spelat mahjong litet då och då under hela mitt vuxenliv, men har sedan några år tillbaka förstått att de mera romantiska regler som jag spelar efter har fått konkurrens med de internationella tävlingsreglerna. Dam och reversi (som ni kallar Othello) är rätt så lätta att ta till sig. I Sverige hör nog fia till allmänbildningen och spelet är mycket populärt även i flera andra länder under namn som ”pachisi” och ”ludo”. Luffarschack bör räknas in, tycker jag, inklusive den enklare varianten ”Tripp trapp trull” på 3×3-bräde.