Det finns för mycket litteratur och film för att det ska gå att komma ikapp, nånsin. Ante och Åka resonerar lite kring vilka klassiker vi har missat och liksom aldrig har kommit oss för att ta del av. Vad är det som gör att vissa av dem känns viktiga? Vi har också sett om en klassiker, nämligen 2001 — en rymdodyssé. Till slut vänder vi och vrider på relationen mellan fantasy och sf. Är de så väsensskilda företeelser egentligen?
Lyssna här:
Eller ladda ner som mp3.
Vi har förstås RSS. Och så finns vi på iTunes.
40 kommentarer
Comments feed for this article
tisdag 29 augusti 2017 den 3:34 e m
Karl-Johan Norén
Egoboo! (Tänkte realtidskommentera på senaste avsnittet.)
tisdag 29 augusti 2017 den 3:34 e m
Karl-Johan Norén
Att Åka misslyckas med att vara entusiastisk brukar annars vara ett rejält undantag.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:36 e m
Karl-Johan Norén
Pålästhet är överskattat! Däremot är det en synd att vara oförberedd.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:39 e m
Karl-Johan Norén
Själv så gillar jag att startpunkten för science fiction var när Jules Verne kritiserade HG Wells månresa med att antigravitationspulver bara var hittepå. (Sedan kan man förstås kritisera Vernes månkanon, men kanoner fanns åtminstone i sinnevärlden.)
tisdag 29 augusti 2017 den 3:40 e m
Karl-Johan Norén
Det som är intressant med Gernsbach-starten är förstås även att den sammanfaller med hur fandom skapades.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:42 e m
Karl-Johan Norén
Lovande start!
tisdag 29 augusti 2017 den 3:44 e m
Karl-Johan Norén
Det klassiska sättet som medelklassen tar in den klassiska litteraturen på! När man sedan läser boken och inser att de andra som låtsas att de har läst verket har fel, så kan det bli riktigt intressant. (Vanlig fallgrop för klassresenärer.)
tisdag 29 augusti 2017 den 3:46 e m
Karl-Johan Norén
Påminner om när jag råkade se Casablanca första gången: den var ju skitrolig.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:49 e m
Karl-Johan Norén
Har bara läst en bok av Pat Cadigan, men den gillade jag.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:50 e m
Karl-Johan Norén
Jag tror att du har tillräckligt mycket sf-kredd och sf-allmänbildning för att hoppa över Heinlein med gott samvete utan att det skadar din ställning som sf-fan, Ante.
onsdag 30 augusti 2017 den 7:31 f m
Andreas Davour
Hehe, det är ju trösterikt. Men, jag tror att främsta anledningen skulle vara att läsa honom för hans skickliga hantverk. Även idag tas han ju upp som exempel på perfekt hantverk vid ordsmidandediskussioner. Vi får väl se.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:51 e m
Karl-Johan Norén
Double Star / Dubbelstjärna kan annars rekommenderas, även om den är fruktandsvärt daterad vad gäller kvinnosynen.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:53 e m
Karl-Johan Norén
Det är annars en av de två klassiska definitionerna av en klassiker: den första är en bok som har hängt med länge, den andra en bok som inspirerat andra författare.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:54 e m
Karl-Johan Norén
Och du som gjorde seminarium med Ian Stewart med!
tisdag 29 augusti 2017 den 3:54 e m
Karl-Johan Norén
Jag vet inte om jag ska rekommendera Fritz Leibers ”A Pail of Air” dock.
onsdag 30 augusti 2017 den 7:32 f m
Andreas Davour
Nästan alla författare har ju svagare verk. Vi har dock ett urval i hyllan att ta av, och den står inte där.
onsdag 30 augusti 2017 den 11:16 f m
Karl-Johan Norén
Nu är ”A Pail of Air” en novell, så ni kan mycket väl ha den redan i någon samling. Sedan så reagerade jag väldigt starkt på den mossiga kvinnosynen i ”Conjure Wife” när jag läste den för långe sedan, och jag har en känsla av att den knappast har blivit bättre med tiden.
tisdag 29 augusti 2017 den 3:55 e m
Karl-Johan Norén
Kommer fortfarande ihåg när Gaiman och Pratchett berättade om att sälja in Good Omens till Hollywood på sf-bokhandeln en herrans massa år sedan – måste ha varit år 2002 eller så.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:00 e m
Karl-Johan Norén
Att Kubrick var suveränt petig och perfektionistisk har jag också hört.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:05 e m
Karl-Johan Norén
Tämligen nihilistisk tolkning där – intelligens och självmedvetenhet orsakar destruktivitet?
tisdag 29 augusti 2017 den 4:11 e m
Karl-Johan Norén
Har ni hört något av Klaus Mogensens föredrag om futurism och futurismstudier på någon kongress? Brukar vara intressanta om dåtida framtidsbilder.
onsdag 30 augusti 2017 den 3:35 e m
åka
Nej, inte än.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:13 e m
Karl-Johan Norén
Fast det gäller väl för alla historiska verk – det går inte att läsa dem som de lästes då. (Kommer ihåg hur Ola Wikander pratade om bibelforskning och bibelöversättning; hur man var tvungen att försöka återskapa miljön och samhället i antiken för att begripa vad som menades.)
tisdag 29 augusti 2017 den 4:14 e m
Karl-Johan Norén
Mysteriet löst eller inte är också en klassisk skiljelinje. Jag tror att den skillnaden i läsart påverkar mycket av hur man till exempel hanterar slutet i Hyperion av Dan Simmons.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:18 e m
Karl-Johan Norén
Håller med Åka här: jag tror att fandoms självbild av science fiction som värdefull litteratur krävde att man definierade bort fantasyn ur science fiction, även om det i praktiken inte höll för fem öre i den faktiska utgivningen eller läsningen.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:20 e m
Karl-Johan Norén
Katherine Moore – henne har jag inte läst alls. Får gärna en senare presentation.
onsdag 30 augusti 2017 den 3:34 e m
åka
Mer känd som C.L. Moore. Du erkänner ju i en annan kommentar att du har läst Jirel of Jory :)
onsdag 30 augusti 2017 den 4:15 e m
Karl-Johan Norén
Ah, jag hade aldrig lagt märke till hennes fullständiga namn. Där ser man.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:21 e m
Karl-Johan Norén
Jag tror nog att jag är en av de i fandom som anser att termen hård sf används som ett sätt att hålla borta tjejbacillerna.
onsdag 30 augusti 2017 den 3:34 e m
åka
Ja, och jag håller inte med. Jag kommer att fortsätta att prata om hård sf. Men utan nån värdering. Det är en beskrivning av en delmängd av genren.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:21 e m
Karl-Johan Norén
Terry Brooks skrevs Shannara.
onsdag 30 augusti 2017 den 7:34 f m
Andreas Davour
Sant. Så heter han.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:23 e m
Karl-Johan Norén
Old School Role Playing som genremix! Kul!
tisdag 29 augusti 2017 den 4:24 e m
Karl-Johan Norén
Sedan är det nog så att när en genre börjar bli stadgad så blir gränserna och avgränsningarna viktiga. Däremot spelar de inte så stor roll när den fortfarande bildas.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:25 e m
Karl-Johan Norén
Den biten med sf-inslagen i Jirel of Joiry kommer jag inte alls ihåg; men det var å andra sidan minst 15 år sedan jag läste dem.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:28 e m
Karl-Johan Norén
Håller med om det dåliga pedagogiska exemplet.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:28 e m
Karl-Johan Norén
Tror det var Orbit i Storbritannien.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:29 e m
Karl-Johan Norén
Håller med om Dying Earth – de är även utmärkta sagor.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:30 e m
Karl-Johan Norén
Håller med igen om strikta klassificeringar.
tisdag 29 augusti 2017 den 4:32 e m
Karl-Johan Norén
Tankeväckande ja (de ovan). Roligt ja. Frustrerande inkomplett, se frågan ovan.