the-knowledge-uk-paperbackOm vår civilisation skulle raseras av någon katastrof kommer de överlevande förmodligen att vilja bygga upp sitt nya samhälle med hjälp av en del av de tekniska hjälpmedel vi har. Men det är smärtsamt tydligt att det inte är så väldigt enkelt att börja om från grunden. Du kanske kan odla fin basilika på balkongen, men kan du driva ett jordbruk? Du kanske mekar med din bil, men kan du bygga en kvarn?

Det är detta boken The Knowledge handlar om. I flera intervjuer som jag har hört säger författaren Lewis Dartnell att en del av poängen med boken är att få syn på vad det är för kunskaper och tekniker som ligger till grund för vårt vardagsliv och mycket av det vi tar för givet. Det är verkligen många sådana tankar som kretsar i mitt huvud nu när jag har läst den.

Men min fantasi kittlades också på andra sätt. Till exempel av det här stycket i början av boken:

To us, Civilization 2.0 might look like a mishmash of technologies from different eras, not unlike the genre of fiction known as steampunk. Steampunk narratives are set in an alternative history that has followed a different pattern of development and is often characterised by a fusion of Victorian technology with other applications. A post-apocalyptic reboot with very different rates of progress in separate fields of science and technology is likely to lead to such an anachronistic patchwork.

”Anakronistiskt lapptäcke”, det där känner jag igen från alla möjliga postapokalyptiska berättelser. En scen från The Wild Shore av Kim Stanley Robinson har blivit kvar i mitt minne, där huvudpersonen besöker en marknad där gamla mikrovågsugnar drivs med trampad generator.

Men det finns ju de som har gjort mer med den mer steampunkiga varianten av detta. Kugghjul och stora frustande maskiner, gärna kombinerat med mustascher och en färgskala i brunt och mässing.

Rollspelt Mutant, särskilt i inkarnationen Mutant: undergångens arvtagare, spelar emellanåt rätt mycket på precis den här estetiken. Det är arbetare på manufakturen, och patron i väst och cylinderhatt, och hagelbrakare och en och annan ångpanna. Lite skruvad western-känsla ibland. (Jag minns ett äventyr när min spelgrupp helt plötsligt fann sig involverad i att starta en fackförening. Så kan det gå.)

Men de som renodlat postapokalypsens steampunkpotenial allra mest är naturligtvis Steampunk Magazine, som gjorde ett specialnummer om hur steampunkens attityd blir till hjälp efter katastrofen. Det finns att ladda ner bland de övriga numren av Steampunk Magazine. Även för den som inte tycker att hattarna är så väldigt viktiga efter katstrofen finns det diverse kul saker att hämta i A SteamPunk’s Guide to the Apocalypse.

Fast om jag ska ha ha en volym i bakfickan när jag ska grunda min nya civilisation, då är det nog The Knowledge. Det första jag ska göra när jag har uppfunnit nässelpapper och fjäderpenna är dock att författa ett appendix till boken med massor av varningar. Var försiktig när du försöker tillämpa destilleringsprocessen, träsprit kan göra dig blind. Se upp med kreosot, det lär vara cancerframkallande har jag hört. Jo, för det är först i kaptiel 11 om avancerad kemi som det finns någon sorts tydliga anvisning om att processer kan gå fel eller vara farliga vid fel hantering. Och ganska mycket värdefull kunskap handlar trots allt om att undvika de där dåliga misstagen som kan göra tilvaron mycket mindre rolig.

Jag förstår att Lewis Dartnell inte ville skriva en bok som bara handlar om att allt kan vara farligt. Det är rent av rätt befriande att den får vara så fri från pekpinnar. Uppfostrad i laboratorier med rigorösa säkerhetsföreskrifter tänker jag ändå rätt mycket på att dessa också är en oumbärlig del av en civilisation som tar människors värde på allvar. Och det ska vi göra, när jag håller i tömmarna.

Och naturligtvis ska coola hattar uppmuntras.