Nairobis silhuett genom storstadsdis. Plus struts! Nairobi National Park. Foto: Anna Davour (Åka).

Nairobis silhuett genom storstadsdis. Plus struts! Nairobi National Park. Foto: Anna Davour (Åka).

Uppdatering: Geoff Ryman har träffat och pratat med en rad sf-författare i Nairobi för Tor.com, vilket ger en mycket bredare bild av sf-scenen där än min ytterst smala och personliga upplevelse.

Efter en vecka i Kenya är tidig april i Mellansverige en märkvärdigt färglös uppenbarelse. De kala träden ser nästan onaturliga ut efter Nairobis prunkande trädgårdar. Fågelsången är i alla fall lika glad och energisk här i Norden, och intygar att det finns liv här också.

Huvudet är förstås fullt av tankar och intryck. Något som verkligen kändes i märgen är hur Kenya är ett land som förändras väldigt mycket och snabbt. Överallt såg vi byggplatser, och jag lyssnade lite på ett radioprogram som diskuterade vad det innebär att Kenya är en växande ekonomi som drar till sig framför allt asiatiska investerare. Men det var inte långt mellan stadskärnans blänkande skyskrapor och de potthålsärriga vägarna på landet där åsnekärror stod för transporterna. Själva staden var också full av kontraster. Det kändes märkligt för mig att se den tjusiga inhägnade shoppinggallerian med säkerhetskontroll vid entrén, inte långt från de många butiker som hade varorna (flaskor, krukor, trädgårdsväxter och nysnickrade möbler) utställda på marken brevid vägen. Människor fanns överallt, även längs de stora bilvägarna, och så gott som alla var väldigt snyggt och storstadsmässigt klädda och friserade även om de bodde i slumområden. Och överallt betalades det med M-Pesa, på mobilelefonen, som tas emot nästan överallt. Kopieringsbutiker och internetcaféer (cyber cafés) var vanliga, tydligen växte de upp som svampar ur jorden.

Det här får mig att tänka på den typ av framtidschock som Kim Stanley Robinson har talat om ibland, den ständiga och kraftiga förändring som science fiction kan vara så bra på att tolka och skildra. Så hur ser science fiction ut i Kenya?

Den enda sf med Kenya-anknytning jag kan minnas att jag har läst är nog Kirinyaga av Mike Resnick (länk till en recension på SF Site), en episodroman om en rymdstation som fungerar som ett reservat för de av kikuyu-folket som vill bevara sin traditionella livsstil. Det var länge sedan jag läste den, och jag minns att jag inte var alldeles övertygad. Temat om gammal mot nytt var intressant, men hela premissen kändes väldigt konstig och gav mig lite obehagliga känslor. Människorna fick fungera ungefär som museiföremål. Det framställdes inte som oproblematiskt, eller entydigt på något sätt, men ändå.

Däremot har jag sett och gillat Kenyas första och enda sf-film, Pumzi. Detta är en efter katastrofen-skildring, en kortfilm om längtan efter nytt liv och hopp. ”Klimatfiktion” är en etikett som skulle passa, för den som bryr sig om att paketera berättelser efter tematik.

För några år sedan läste jag också om en tv-serie som skulle göras i Kenya, om en framtid där Europa är illa ute och desperata människor därifrån flyr till Afrika. Tyvärr verkar det aldrig ha blivit något mer än ett pilotavsnitt. Trist, för jag känner att tematiken med flyktingströmmar är väldigt aktuell, och det hade varit intressant att se en sådan serie.

När jag rotade lite efter mer information hittade jag en insatt person som skrivit tre långa blogginlägg om afrikansk science fiction: African science fiction 101, samt update och update 2 (där nämns också många verk som inte har särskilt tydlig genretillhörighet). Jag blir nyfiken på en hel del, och jag kommer nog att beställa ett par böcker även om de inte har direkt anknytning till Kenya.

En söt detalj jag snubblade över är att det har tagits fram en sf-bok för unga som skulle användas i skolor för att undervisa barn i etnisk tolerans. Det finns tydligen 47 olika stammar i Kenya (enligt en Nairobibo jag talade med), och de har visst inte helt okomplicerade relationer till varandra. Jag undrar hur det gick med det projektet, det vore kul att nysta i. Hoppas att boken blev använd.

Dessutom har Alastair Reynolds skrivit en liten serie om tre böcker som tydligen följer en familj från Kenya och långt ut i rymden: Blue Remembered Earth, On the Steel Breeze och Poseidon’s Wake. Han brukar skriva bra, jag kanske ska kika på dem också, vid tillfälle.

Det finns så mycket som jag inte känner till. För mig är det nästan som science fiction bara att läsa vanliga tidningar när jag är i en annan del av världen som jag inte är så bekant med. Jag kan inte påstå att jag har lyckats hitta någon typisk kenyansk sf, men medan jag rotade i det lärde jag mig i alla fall en del nytt.

Tillägg: tidskriften Omenana finns ju, online. Jag inser att jag faktiskt sett den förr, och läst den här essän om ensamheten i att vara fan och tjej i Afrika.

Afrikanskt tulpanträd. Foto: Anna Davour (Åka).

Afrikanskt tulpanträd. Foto: Anna Davour (Åka).