Omslaget till boken Fantasi och vetenskap i science fiction.

En bok som betydde mycket för mig en gång, och som jag nu vägrar läsa om. Vill stå självständig från den, men ändå ha den som ett ideal.

Den här veckan har varit rolig. Jag har bland annat jobbat med en sak jag tänkt på länge, och hoppas att det blir mer av — att få skriva om science fiction och vetenskap samtidigt, på ett seriöst sätt. Ta science fiction på allvar, men utan att släppa på frågan om vad som funkar på vår nuvarande nivå och vad som alls är realistiskt. Jag vill skriva som de bästa vetenskapsgrejerna på io9, och som boken Fantasi och vetenskap i science fiction som jag älskade i en viss ålder.

Min första riktiga artikel av det slaget handlar om kryosömn. Klicka på länken nu, du vet att du vill!

Jag vågade inte göra för obskyra referenser. Ofta finns det exempel på verk som handskats med en viss idé på ett intressantare sätt en de mest kända. Men i det här fallet vill jag välja de säkra korten och tala till en så bred läsekrets det nu går. På mina bloggar kan jag skriva hur obskyra saker som helst, om jag vill, men i professionella sammanhang tänker jag mig att jag får trippa lite försiktigare.

Nu hoppas jag på att det visar sig att det finns läsare för sådant, så att jag får göra mer. Finns det någon nisch där jag verkligen kan glänsa med min kombination av personlighet och intressen så måste det väl vara skärningspunkten mellan vetenskap och fiktion, tänker jag.

(Rubriken på artikeln har jag inte satt själv. Den blev lite för sensationslysten för min del, och det stämmer väl inte att Nasa sätter så mycket hopp till just denna teknik. Men gör den sitt jobb och drar läsare så ska jag inte klaga en massa.)

Advertisements