Robotar diskuteras mycket idag, men varför envisas vi med att vilja göra dem så människolika som möjligt? Vi talar även om den dumma känsla av stress som kan uppstå inför en hög med väldigt bra böcker. Och så handlar det om Elric av Melniboné, en fantasyhjälte vi sällan hör talas om nuförtiden, men som förmodligen inte är alldeles bortglömd.
Lyssna här:
Eller ladda ner ljudfilen. Som vanligt kan du välja mellan två olika ljudformat:
- Ladda ner som mp3
- eller ladda ner som Ogg vorbis (länken finns i kommentarsfältet).
.
Vi har förstås RSS. Och så finns vi på iTunes.
Apropå numret på detta avsnitt nämner vi hackern Karl Koch och filmen 23. Denne yngling var influerad av Illuminatus!-trilogin av Robert Shea och Robert Anton Wilson.
Den mekaniske shackspelaren vi pratar om i förbifarten var ju i stort sett en bluff (fast den var humanoid, och innehöll mekanik). Maillardets skrivande automat från 1700-talet (som gett inspirationen till filmen Hugo) är kanske ett bättre exempel. Titta på det här klippet för att se hur den ritar och skriver!
Här kan du höra ett panelsamtal om robotar och AI från Swecon 2015.
Vi nämner en bild som blivit reproducerad otaliga gånger, och har du dimmiga minnen av den finns den förstås på omslaget till boken om Äventyrsspel.
Michael Moorcock, som skrev böckerna om Elric, fyllde nyligen 75 år. Här finns födelsedagstexten från Tor.com.
Gårdagens värld idag igen, avsnitt 23 av Ante och Åka Davour är licensierad under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 4.0 Internationell licens.
annien.wordpress.com 
13 kommentarer
Comments feed for this article
söndag 20 december 2015 den 1:50 e m
åka
Vi skulle ju hellre använda ogg vorbis istället för mp3, men tror att mp3 har större chans att funka i alla spelare. Men om någon mer föredrar ogg så finns det här.
söndag 20 december 2015 den 10:09 e m
Karl-Johan Norén
Den verkar inte ligga uppe på iTunes än. Jag ser fram emot att lyssna – det verkar riktigt intressant!
söndag 20 december 2015 den 10:54 e m
åka
Aj då. Det ser ut som om filen inte hängde med i RSS:en, och då plockar förstås iTunes inte upp avsnittet. Hmm. Försöker igen.
söndag 20 december 2015 den 11:05 e m
åka
Jaha, det var för att jag hade helt fel fil i länken :P Nu är det fixat och RSS-flödet återställt. Hoppeligen ska även iTunes begripa sig på detta nu. Men annars går det alltid att få ner originalfilen härifrån och lyssna i vilket program som helst.
måndag 21 december 2015 den 7:17 f m
Karl-Johan Norén
Tackar! Jo, jag vet att jag kan plocka ner filen direkt, men det är skönt och bekvämt att ha allt samlat på ett och samma ställe.
måndag 4 januari 2016 den 9:34 e m
jophan
Jag är liksom Ante tämligen säker på att D&D:s alignmentsystem kommer från Moorcock. Bortsett från vad som står i TIllägg N i Dungeon Masters Guide, så har jag för mig att jag någonstans sett en redogörelse för hur Arneson och Gygax tog magidetaljer (namnskicket för besvärjelser exempelvis) från Vance, alignment från Moorcock, hela tjuvskrågrejen från Leiber och så vidare.
måndag 4 januari 2016 den 11:16 e m
Andreas
Japp. Känns väldigt bekant. Men, jag är lite akademiskt skadad och skulle vilja ha mina källhänvisningar på plats! :)
tisdag 5 januari 2016 den 3:24 e m
Ingenjören
Enligt Gygax så kom det från Moorcock. http://archives.theonering.net/features/interviews/gary_gygax.html#maincontent
Enligt Moorcock så ska han ha fått idén från Poul Andersen.
http://grognardia.blogspot.se/2008/12/pulp-fantasy-gallery-three-hearts-and.html
tisdag 5 januari 2016 den 3:54 e m
åka
Tack! Fint att ha ordentliga belägg för det hela.
tisdag 9 februari 2016 den 8:28 f m
rymdolov
Moorcock tackar ju även Poul Anderson för inspirationen i den första Elric-volymen, där han skriver att Three Hearts and Three Lions tillsammans med Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan är de största influenserna. Brecht nämns nog mer sällan i diskussioner om Moorcock, kanske för att inte ens Moorcock själv verkar på det klara med exakt vari influensen bestod.
Tack för ännu ett bra avsnitt, förresten! Det känns skönt att det är en del av ert upplägg att vara inaktuella, så behöver jag inte bry mig om att jag är sist på bollen i kommentarsfältet. Apropå onödig stress, menar jag. Nu ska jag hur som helst lyssna ikapp!
Jag kanske ska nämna att jag blir väldigt glad varje gång ni tar upp Moorcock. Elric-böckerna var inte den första fantasyn jag läste, men de var nog de böcker som till slut fick mig att börja identifiera mig som fantasyläsare (jag var väl i tolvårsåldern, kan jag tro). Eddings var väldigt nyutgiven på svenska och det skyltades stort med dem i Wisénska bokhandeln, men jag hade inte råd att köpa dem. Däremot hade jag råd med de gamla pocketböcker från Äventyrsspel som stod längst inne i ett hörn med stora röda extraprisklistermärken på omslagen. Sex böcker om Elric kostade mindre än en bok om Garion!
Däremot är jag tveksam till om jag skulle rekommendera Elric vitt och brett till dagens fantasyläsare. Men det är väl som ni säger att de framför allt kan vara givande för den som redan gillar just undergenren om svärd och svartkonst.
tisdag 9 februari 2016 den 8:51 f m
åka
Trevligt! Vi lär ju prata om Moorcock fler gånger. Känner jag oss rätt kommer vi inte att i all evighet kunna undvika New Worlds och hela det temat :)
tisdag 9 februari 2016 den 10:06 e m
Andreas
Jo, men det är väl klart att man måste rekommendera Elric! Jamenar, han är ju liksom bara så galen!
söndag 26 november 2017 den 10:18 f m
Lennart Karlsson
Tack för kul lyssning under fotsalvande och diskning! Litet barnslig som jag är, anser jag att robotar skall ha en fysisk representation (kropp av något slag) och kunna röra på sig åtminstone litet grand. Jag inser att det t.ex. finns gränsfallet Furhat, och jag känner att hen inte är en robot. Att bara snacka, duger inte! Det räcker inte att robotarna kan utföra ett arbete och det är å andra sidan inte nödvändigt att de är självmedvetna på något djupare plan eller kan spekulera om meningen med livet. Ifall att jag kan inbilla mig att de kan tänka, så är det litet kul, för att det förmänskligar dem något, ungefär som att det är gulligt att titta på en sovande hund och tänka att den drömmer hunddrömmar, ungefär som när jag drömmer människodrömmar. Särskilt när hunden vrider på sig och sprattlar litet med benen! Det är inte så klokt att skapa A.I.:er som självreflekterar. De är ungefär lika dumt som det var att skapa världens första datorvirus, om än förmodligen ännu farligare, och tyvärr på något vis lika lockande att göra. Elric tänker jag nog läsa igen, vid tillfälle, för att försöka förstå vad han är och om sådana som han passar in i mina framtida spel. Och jag behöver komma ikapp med edra mysiga poddar.