Ännu ett inlägg upphämtat ur arkivet, från min första blogg. Detta publicerades ursprungligen den 22 juni 2005.

Det verkar som om Margaret Atwood har mjukat upp sin position vad gäller genre-litteratur. I en ny artikel om varför vi behöver science fiction säger hon faktiskt att ”I have written two works of science fiction or, if you prefer, speculative fiction: The Handmaid’s Tale and Oryx and Crake.”

Jag kan inte låta bli att tycka att den här sansade och resonabla inställningen är mycket mindre rolig än det där numera bevingade uttalandet om ”talking squid in outer space” hon gjorde (var det i en tv-intervju?) — när hon ville skilja på science fiction (som hon inte visste nåt om) och speculative fiction, som hon ansåg att hon själv sysslade med.

Men, för all del, för eller senare måste hon ju ta intryck av vad alla som vet något säger om saken. Det där med ”talking squid” har ju i alla fall blivit ett uttryck som folk använder, och det lär gå att använda även om Atwood själv inte lutar sig på det.

Bara för skojs skull kan det ju ändå vara kul att rota upp lite av den där gamla diskussionens syrliga kommentarer. Från Ansible 193:

Stephen Baxter on Margaret Atwood’s latest dismissive definition of sf, `talking squids in outer space’: `Yikes, it’s all my fault then; I did have talking squids in outer space, in my novel Time. Get a life, woman!’ Jeff VanderMeer adds: `I do agree that the disreputable ”talking squid in outer space” subgenre is giving sf a bad name. On the other hand, talking squid in a fantasy or postmodern fantasy story are not only acceptable — they’re expected! At least, by me.’

…och ur Cheryl Morgans recension av Oryx & Crake:

It has been suggested that Atwood is trying to protect her reputation as a mainstream author by distancing herself from the SF ghetto, but if that was her aim it has failed quite spectacularly in one
respect. A reviewer for the New York Times announced that Oryx and Crake was crap because it was SF and SF, by its very nature, could never be anything other than crap. Oh dear.

Jo, det kan man ju säga. En annan sammanställning av saken, för den som är intresserad, hittade jag här.

Advertisements