Jag befinner mig i Manchester. Det har jag gjort hela veckan, för att vara med på en konferens om kärnämneskontroll. Jag jobbar tillfälligtvis inom det fältet, som handlar om att ha full koll på att uran, plutonium och thorium så att inget sådant kommer på avvägar och används till otillåtna kärnvapen. Jag ska skriva lite om det på min andra blogg, har jag tänkt. Vilket leder mig till morgonens dilemma.

Idag råkar jag ha fått lite tid över, och känner press på mig att se mig omkring och uppleva staden. Passa på när jag är här. Inte gå miste om upplevelser.

En väldigt stark annan impuls är att ta min dator och gå och sätta mig på biblioteket och ägna lite tid åt att bara skriva, och kanske att göra klart ett litet poddavsnitt vi spelade in förra helgen. Jag har inte haft just någon tid alls att sitta och dona med något eget projekt på flera dagar.

Detta påminner mig om en av de historier som berättas om Isaac Asimov. Han lär ha varit en lite knepig person, och inte alltid jättetrevlig. En av hans egenheter var att han vägrade flyga, så han reste bara med båt och markbundna transporter. En bröllopsresa (han var ju gift flera gånger) var en kryssning, och när båten gick in i någon hamn vägrade Asimov att gå i land för han ville hellre sitta i sin hytt med sin skrivmaskin. Romantiskt värre.

Jag vill inte vara sån, känner jag. Men jag vill ha lite tid för att samla mina egna tankar och göra något med alla de impulser och ideer jag har fått nu.

Kanske kan jag komma undan med det ändå. Jag har faktiskt turistat, lite åtminstone. Jag har bott på hotellet där Rolls och Royce träffades första gången, för länge sedan, och bestämde sig för att göra bilar ihop. Och jag har ätit konferensmiddag på något lantligt slott med anor från medeltiden. Och så var jag i Hack Green Nuclear Bunker, ett säreget minne från kalla krigets dagar som är värt ett eget blogginlägg om jag ids.

Det kanske räcker. Jag kan ta några timmar att kura över ett tangentbord nu.

Annonser