Det talas mycket om spel som berättarmedium, men digitala spel (och andra typer av spel) är också ett motiv och ett medel att berätta saker i sf-litteraturen.

Som jag skrev häromdagen läser jag just nu The Three Body Problem, och delar av den berättelsen utspelar sig inuti ett väldigt speciellt spel. Det får mig att associera till en massa andra sf-historier som jag har läst, där digitala spel har en viktig roll.

Ibland är de fantastiskt avancerade, fullt virtuella verkligheter. Som i Tad Williams Otherland-serie.
I den avlägsna framtiden i trilogin The Golden Age av John C. Wright har alla konst- och berättarformer förenats i en sorts skapade världar där man får uppleva och fullständigt gå in i en berättelse.

Spel kan användas för träning eller simulering av scenarier som skulle kunna råkas på i verkligheten. Ender’s Game är väl det första exempel man tänker på.

MMORPG:s i den form vi kanske känner dem idag är viktiga ingredienser i REAMDE av Neal Stephenson, och i For the Win av Cory Doctorow.

Sen finns förstås lite enklare spel. Novellen ”The Clockwork Soldier” av Ken Liu innehåller en del information via ett textäventyr — anakronistiskt, kanske, men det funkar. I Glory Season av David Brin finns ett sällskapsspel som är en mekanisk version av Life, fast där spelare ställer upp utgångspositioner mot varandra.

En annan form av spel, som påminner om brädspel, är förstås Azad som spelas i The Player of Games av Iain M. Banks (och som jag inte minns ett enda dugg av, jag ska nog läsa om den vid tillfälle).

Har du några favoritberättelser där spel är en viktig del?

Annonser