Nu när mitt projekt att läsa alla noveller som vunnit Hugon har gått i mål tänkte jag börja på en ny serie blogginlägg där jag tittar närmare på svensk fantastik.

Det finns alltfler småförlag och egenutgivare som ger sig på fantastisk litteratur i Sverige. Det är roligt, men alldeles för ofta tror jag att reaktionerna är begränsade till antingen tystnad eller allmänna glada hejarop. Det är för sällan som oberoende recensenter ger sig på att faktiskt ta de här berättelserna på allvar, och faktiskt läsa och granska dem på samma villkor som den ”fina” litteraturen. Hur ofta får författarna konkret och specifik feedback från läsare på språk och form? Jag tycker att de vore värda det.

Min plan är att ta mig an att försöka plocka upp en del relativt nyutgiven svensk fantastik, både från mindre och större förlag, och försöka ta mig en riktigt nära titt på dem. Då tänker jag vara ganska hård, men på ett konstruktivt sätt. Jag vill inte såga någon, men jag vill tala om exakt vad jag tycker funkar och inte, och hur det skulle kunna bli bättre. Det är sådant som jag själv som skribent vill veta om mina texter, sådant som ibland gör lite ont men som nästan alltid (i 99% av fallen) faktiskt gör en text bättre och gör att jag själv blir bättre på att skriva.

Ett problem i sammanhanget är förstås att science fiction och fantasy i Sverige är en ganska liten krets, och det är väldigt stor sannolikhet att träffa dem som har skrivit berättelserna. Kanske känner jag dem redan, rentav. Bekantskaper är svåra, det är så mycket lättare att tilltala någon jag inte känner alls, eller någon jag känner väldigt väl. Jag ska verkligen försöka att inte bry mig så mycket om detta, utan försöka anlägga en så objektiv attityd som möjligt. Välvillig är jag alltid, men det är inte värt att vara alldeles för snäll.

Jag är nu ingen särskilt sofistikerad litteraturkritiker, men jag har i alla fall läst väldigt mycket, så jag tror att jag kan säga hyfsat rimliga saker.