Långt ute i rymden flyter ett skepp med de sista överlevarna från jorden. Med tanke på att novellen först publicerades i en antologi med titeln The Future is Japanese är det lite oväntat att huvudpersonen är den allra sista japanen. Jag har inte läst jättemycket av Ken Liu, men jag känner igen den vemodiga undertonen, inte minst från ”The Paper Menagerie” som vann Hugon 2012, året innan den här berättelsen.

Ett motiv som går igen är just detta att överbrygga kulturer och vara ensam om att möta omgivningens oförståelse för minoritetskulturens uttryck. Är go sämre än shack? Var finns egentligen hjälten i go?

Det kan vara svårt det här med att skriva om någon annans kultur. Såvitt jag kan bedöma gör Ken Liu ett bra jobb, men jag vet inte mycket om Japan.

En fin berättelse är det, hur som helst. Titeln är ett japanskt uttryck som tydligen står för en empati eller medkänsla inför alltings förgänglighet, och det är också förgänglighet och bräcklighet som är novellens genomgående tema.

Annonser