Divergent är en av dessa dystopier för ungdomar som blivit galet populär. Den beskriver ett samhälle som består av en stad, där befolkningen är indelad i olika falanger som har olika livsstilar och betonar olika personliga egenskaper. (Jag ska nog tillägga att jag inte läst tredje delen ännu, den har upplägg för att kunna förklara mer om själva världen.) Som sf är den inte något speciellt, men den är en kraftfull metafor för att växa upp och försöka hitta någonstans att höra hemma i världen.

Jag tänker lite på det och känner mig väldigt divergent när folk frågar vad jag sysslar med. Jag vet inte, måste jag kunna sätta en etikett på det? Det går kanske att uppfinna någon. ”Mångsysslare” finns ju. Eller lite mer elakt kunde jag sammanfatta mig som ”besserwisser”, för jag gillar onekligen ju att sätta mig i lägen där jag kan berätta Hur Det Är, typ. Ofta handlar det om att jag försöker läsa in mig på saker och fråga folk som vet, och sen förklara för andra.

Detta gör jag delvis som vetenskapsjournalist. Fast journalist är liksom en etikett som förpliktigar. Halva året jobbade jag för liten andel med sådant för att ens få vara med i journalistförbundet. Jag har i alla fall producerat bland annat artiklar till årets fyra nummer av Populär Astronomi, två Vetandets värld för P1, och två artiklar till Forskning och Framsteg.

Minst lika mycket är jag förstås också sf-fan. Åtminstone om du frågar om vad jag identifierar mig med. Och som en följd av idogt bloggande och skrivande också någon form av steampunkkännare. Då hamnar jag i den där konstiga situationen att jag ibland ska föreställa expert, och lite yrvaket blinkande mot strålkastarna dras ut i offentligeten. (Som här eller här.) Jag trivs bättre som den som skriver än den som står för pratminusen, kan jag säga.

Faktiskt fick jag också betalt för att föreläsa om steampunk. Det var bra och roligt.

Dessutom är jag ju utbildad som fysiker, och har något att leva upp till där också. Förmodligen för allra sista gången har jag blivit intervjuad som expert på mörk materia (jag har inte jobbat med det på fem år nu). Jag kommer hädanefter att hänvisa alla som frågar mig om sådant till någon som har lite aktuell expertis.

Jag citerades som kärnfysikforskare i en artikel i UNT nyligen (den artikeln hittar jag inte online). Jag har visserligen varit anställd som forskare två dagar i veckan i några månader, men jag känner mig ändå inte helt bekväm med att presenteras så.

Nästa gång någon frågar mig vad jag gör kanske jag ska citera min twitterprofil: ”Fysiker, sf-fan, bokfantast, allmän entusiast. Nu även journalist.” Eller också kanske jag ska säga: ”404, file not found”. Eller bara ”Divergent”. Med robotröst. Och sen gå därifrån, och slå mig ner i baren Impostor Syndrome.

Annonser