papperstranaFörsta gången jag läste The Paper Menagerie av Ken Liu (novellen som vann en Hugo 2012) minns jag att jag inte tyckte att den funkade så bra. Jag minns att jag tänkte att de fantastiska elementen inte kändes riktigt integrerade — att samma historia hade gått att berätta utan magin.

När jag nu läser om den måste jag befinna mig i en helt annan sinnesstämning, för jag ser inte sömmarna och skarvarna alls.

Om det är så att jag är lite fuktig i ögonvrårna är det kanske för huvudpersonen Jack, och för allt han har mistat genom att anpassa sig till majoritetskulturen och ta avstånd från sin mamma. Men ännu mer är det moderns egna livshistoria som verkligen tar tag i mig, den som vi först bara skymtar i bakgrunden och sen får veta mer om.

Det här är nutidsfantasy som känns väldigt relevant, om rasism och kulturkrockar och generationsklyftor. Själva pappersdjuren står för allt det spännande och underbara som ingen frågar efter eller är intresserad av förrän det är för sent.

Missa inte att följa länken till The Paper Menagerie på Escape Pod. Där finns både text och ljud. Ljudfilen är tyvärr ihopklippt av minst två olika inläsningar, vilket inte alls låter bra. (Tips: om du stakar dig när du läser högt och spelar in — ta om direkt, gärna flera gånger, och klipp sen. Låtsas inte som om du har publik.)