anteckningsbokIbland är jag lite för kreativ — särskilt när jag försöker jobba med en och samma sak länge. Jag blir nyfiken på massor av andra grejer, och kommer på hundra spännande idéer som jag inte riktigt kan släppa. Det blir mental trafikstockning, så att säga.

Produktivitet. Effektivitet. Motivation. Alla människor jag vet som sysslar med något där de kan vara ganska fria i hur de handskas med sin tid har emellanåt brottats med det där att få saker att bli gjorda. För ett gäng år sen läste jag produktivitetsbloggar och samlade på mig de knep som funkade bra för mig, och observerade mig själv för att lära mig vad som får just mig att funka bra. Nu har jag kommit till en sådan punkt igen, när det är läge att ta fram alla trick jag lärt mig. Så det är lika bra att lista dem för mig själv.

Vissa av de här knepen passar nog de flesta, men andra är mer specifika för hur just mitt huvud funkar.

Listor
Jag använder anteckningsbok, och de viktigaste listorna är de jag gör för varje vecka. Den detaljerade att göra-listan för dagen har jag på ett löst papper som jag kastar och börjar på en ny varje morgon. En viktig grej är att försöka ha strukna saker på veckolistan hela tiden, för det finns en stark psykologisk effekt i att bli påmind om att jag faktiskt har gjort något klart.
Börja!
Det handlar om att få hjärnan på rätt tankespår. Ett superbra knep är att göra dagens att göra-lista så tidigt som möjligt. Gärna direkt efter frukost. Då sätts tankarna på rätt spår i bakhuvudet redan innan jag tar mig till jobbet (eller vad jag nu gör för att markera för mig själv att arbetsdagen börjar). Det minskar startsträckan väldigt.
Skjut upp tråkiga saker genom att göra något nyttigt
Det går att prokrastinera utan att ödsla bort tiden, om det görs genom att göra något annat som också behöver bli gjort. Ett bra sätt att få undan små sysslor som är tråkiga, innan jag tar itu med större och svårare (men kanske roligare) saker.
Fler listor
Jag behöver listor för saker jag kommer på. När intressanta frågor eller infall kommer över mig kan jag spara dem för att ta itu med dem vid något bättre tillfälle istället för att följa impulsen direkt.
Prata med någon om det jag gör
Det här är inte alltid så lätt, men så fort jag pratar med någon annan om vad jag jobbar med får jag mycket bättre styrfart. Alla mer intellektuella jobb jag har haft är ganska ensamma. Utom att sitta på en redaktion och producera nyheter kanske. Forskning borde vara socialt, men det kan bli rätt ensligt till vardags om jag inte själv tar initiativ att prata med folk. Frilansskrivandet är jätteensamt, men ibland kan jag prata med Ante om det.
Begränsa tiden för en uppgift
Deadlines kan vara hemska, men de kan också funka som en sorts trollformel. Jag gillar att ge mig själv artificiella deadlines, ”stjäla” tid för att avsluta något (eller påbörja något). Så här: om en kvart har jag ett telefonmöte, får se om jag kan jag hinna skriva klart den här lilla texten om något helt annat innan dess, så är jag av med den!
Ta pauser
Detta ska gärna kombineras med föregående punkt, så att pausen blir först en deadline och sedan ett andningshål. En uppenbar fallgrop är att börja på något sidospår under pausen, och sedan ha svårt att komma tillbaka till det jag egentligen gjorde. Pausen ska därför gärna vara ganska väldefinierad i längd och innehåll.
Strunta i att vara duktig nån gång ibland
Precis som att det inte funkar att bara följa varje impuls så funkar det inte att bara försöka vara strömlinjeformad och välanpassad precis varje minut. Att bryta mot rutiner någon gång ibland piggar upp. Att göra tvärtom eller bara släppa alltihop en stund kan vara genuint nyttigt.

Dessutom: jag behöver bejaka mina kreativa infall ibland, för annars kan jag tappa sugen helt. Saker jag behöver göra regelbundet för att inte tappa sugen helt och hållet är

  1. att umgås med och vistas bland människor jag tycker om
  2. att läsa ut en bok
  3. att slutföra något kreativt projekt.

Alltså, jag vill göra saker. Jag var väldigt nöjd med att jobba på kyrkogård (sommarjobb ett antal år), jag rensade rabatter och krattade grusgravar från morgon till kväll och var alltid först ut efter varje rast. Jobbet på fröfirman var bra också, bara att kavla upp ärmarna och fylla fröpåsar och plocka beställningar. Lättbegripliga arbetsuppgifter, tydliga resultat. Jag kunde se när jag gjorde ett bra jobb. Det kunde alla runtomkring också, vilket jag misstänker spelade in för att få det att kännas bra.

Jag minns också att jag ibland tyckte att det var väldigt bra att det var på begränsad tid, så att alla kreativa infall som jag inte riktigt hann med skulle kunna bli något senare. Dessutom var ju min hjärna rätt fri att följa diverse tankespår när själva arbetet till stor del kunde gå hyfsat automatiskt. Just detta att jag tycker om att komma på nya saker är väl det som gör det svårare för mig att vara riktigt uthållig när jag jobbar med hjärnan. Det är mycket lättare att kavla upp ärmarna och sätta fart med ett fysiskt arbete.

Men det är förstås det jag har mina produktivitetsknep till. Hugg i!

Advertisements