Det är så mycket ord överallt och hela tiden. Jag kan till exempel inte ha en podd i öronen alltid, för ibland måste jag kunna höra mina egna tankar också.

Ibland är den lilla tysta paus som behövs så extremt liten som ett andetag, ibland behövs en halv dag. Men det är mest de där små tystnaderna jag har tänkt på på sistone.

När jag jobbade på radion var det ett stort mysterium för mig, det där med hur tätt jag egentligen borde klippa ihop ett inslag. Jag fick ofta kommentarer om att jag borde ha lite mer pauser, eller att de var för långa och borde klippas ner. Det är nog fortfarande inte något jag behärskar riktigt, men jag har tänkt en del på det när jag har lyssnat på vad andra gör.

Radiolab till exempel. Det är kanske lite orimligt att jämföra något jag själv gör med Radiolab, men jag tror ändå att jag och många andra har något att lära av hur de använder tystnad. Små strategiskt placerade minipauser, gärna lite dramatiska och ibland markerade med ett abrupt klipp i ljudet som kommer innan. De ger lite plats för att hämta andan och landa i det som nyss sagts.

Sånt gillar jag. Ljud är fint. Kontraster är ännu finare.