2009 var andra gången jag var på världskongressen, och andra gången fick rösta för Hugo-priset. Det var ju under den tiden vi bodde i Kanada, och världskongressen hölls lämpligt nog i Montreal — ungefär två timmar med tåget från Kingston där vi bodde. Vår son var en av de yngsta deltagarna, bara sju veckor gammal, men han har fortfarande sin medlemsbricka därifrån hängande vid sängen.

Jag minns faktiskt inte hur jag röstade, men jag kan inte tänka mig annat än att jag lade min första röst på den novell som också vann: ”Exhalation” av Ted Chiang. Han är en av mina favoritförfattare, det måste jag säga. Allting han har skrivit ger mig den där speciella intellektuella kittlingen som nästan bara bra science fiction kan ge. ”Exhalation” är inte min favorit av hans berättelser (han skriver i princip bara noveller, de längsta berättelser han har skrivit är kortromaner), men den är i alla fall väldigt bra.

Det här är den typen av berättelse som med så subtila ledtrådar låter läsaren förstå att inga normala antaganden gäller, utan att den utspelar sig i en värld som fungerar på ett helt annat sätt än vår. Det är ett ”pocket universe”, som skulle kunna vara inbäddat i en värld som vår. Beskrivningen är också en sorts meditation över termodynamikens andra lag.

Jag blir fullständigt fascinerad, även nu när jag läser om den igen. Det här kanske inte är allas grej, men alla måste allraminst erkänna att det är ett fint hantverk att skriva en sådan genomtänkt och polerad berättelse.

Har du inte läst ”Exhalation” ännu rekommenderar jag dig att läsa den här novellen hos Night Shade Books, eller lyssna på poddversionen från Escape Pod.

Om du har läst en del Ted Chiang och känner för att grotta ner dig i detaljerna i den här novellen — och andra — kan jag verkligen rekommendera dig att lyssna på Karen Lord och Karen Burnham som ägnade en del av första avsnittet av SF Crossing the Gulf åt ”Exhalation”.