Den novell som vann en Hugo 2006 var ”Tk’tk’tk” av David D. Levine. (Du kan lyssna på ”Tk’tk’tk” på Escape Pod.) Den påminner mig om den novell jag läste förra veckan, ”Travels With My Cats” av Mike Resnick, eftersom båda novellerna har samma typ av huvudperson — en medelålders man som håller på att ge upp sina drömmar och ambitioner. Det är lite beklämmande.

I övrigt är den här berättelsen väldigt annorlunda. Den handlar om en människa som försöker ta sig fram som försäljare på en väldigt främmande värld, bebodd av varelser som är mycket svåra för en människa att förstå sig på och ett språk som han kämpar med att behärska. Det är både tragiskt och komiskt, och jag tycker att författaren lyckas få in väldigt mycket både miljö och personlighet på litet utrymme. En bra berättelse. Och jag gillar att huvudpersonen tar tag i sin situation till slut.

Min personliga reaktion på berättelsen färgas förstås av att jag blir så beklämd av berättelser om ensamma och besvikna människor. Jag är inte ens säker på att Walker i novellen reflekterar över sin ensamhet, eller längtar att bryta den. Som enda människa bland massor av svårbegripliga instektoida varelser har han inte direkt något socialt nätverk runt sig, och för mig är det ett rent mardrömsscenario.