Några glada figurer bestämde sig en gång i tiden för att det vore en kul idé att låta ett gäng författare skriva Sherlock Holmes-noveller som utspelar sig mot en bakgrund av Lovecrafts Cthulhu mythos, som samla dem i originalantologin Shadows Over Baker Street. Jag är lite tveksam till att själva upplägget, och en mig närstående person som har läst hela samlingen säger att den inte riktigt håller som helhet.

En av novellerna lyckades ändå vinna en Hugo 2004, nämligen Neil Gaimans ”A Study in Emerald” — finns online, layoutad som en ”penny dreadful”. Och den är inte så tokig, får jag säga.

Svagheten är väl samma sak som styrkan i novellen, nämligen är att den hänger väldigt mycket på att läsaren ska känna igen bakgrundsmaterialet och förstå alla syftningar. Det är i alla fall klurigt gjort, så jag kan förstå att folk gillar det. Det gäller att se upp med antagandena, som läsare!

Det finns också ett motiv med monster som kungligheter som jag har sett flera gånger i steampunklitteraturen, till exempel de där utomjordiska ödlorna i The Bookman av Lavie Tidhar.

Helhetsintrycket är att det här är ganska charmigt och lite kul, men inte nödvändigtvis något som griper tag i mig på djupet, om jag säger så.