Tony och Jessica på filt med en hög fanzines.

Tony och Jessica bläddrar.

— Varför ger vi bort det här! utbrast Johan och höll upp ett nummer av Cry of the Nameless från 1960-talet.

Vi satt i hans och Linnéas trädgård den 5 juli, grillen höll på att svalna och några talgoxar lekte i granen på säkert avstånd från katterna. På picknickfiltarna i gräset öppnades låda på låda med blandade stencilerade och fotostatkopierade skatter.

Som några av läsarna av denna blogg känner till hade Alvar Appeltoffts minnesfond en gång i tiden ett fanzinearkiv, med ett par tusen fanzinenummer från Sverige och utlandet. Undertecknad jobbade (ideellt) på strödda helger under flera år med att katalogisera det hela. Sedan visade det sig att det egentligen inte alls var tillåtet för fonden att använda pengar till att hyra lokal för den här verksamheten, och större delen packades ihop och fraktades iväg till Kungliga Biblioteket, där de bevaras i fullständig glömska.

Det gällde dock bara de svenska fanzinen, och bara ett exemplar av varje nummer. Alla dubletter och alla utländska produktioner blev kvar i fandoms ägo. Nu är ju fandom inte en person, och äger inga fastigheter, så samlingen har legat i diverse källare och varit i vägen. Nu har någon äntligen erbjudit sig att ge hela bunten ett hem i Danmark, nämligen vår vän Knud Larn.

Ante på huk vid hög fanzines på marken.

Ante botaniserar.

— Det är så mycket kreativitet här, utbrast Jessica. Så många mantimmar! Det känns som i Bladerunner: ”all these memories will be lost in time…”

— ”…like tears in the rain”, fyllde Åka reflexmässigt i.

Men så hittade Tony något som hette Kriminalbrott och började läsa högt ur dikter av Jessica.

— Nej! Nej! Det där är preskriberat! protesterade Jessica.

Det bläddrades också i Kolon, ett fanzine med attityd. Kanske lite väl mycket attityd ibland. Det klagades högljutt på folk som inte var tillräckligt fanniska faans, som skrev om sådant som cyklar och suddgummin. ”Nu har NN gått för långt igen”. Vi skrattade och förundrades över passionen, men också över den hårda stämningen. Det var 80-talet i Sverifandom, en mycket intern grupp av mestadels mycket unga personer som inte var så finslipade. Som det här med att utse årets fugghead.

— Jag tror att det bara var jag som blev utsedd till Fugghead två gånger, konstaterade Tony nöjt efter att ha synat dokumentationen.

Det är också en form av merit.

Johan med första numret av Locus!

Johan med första numret av Locus!

Somliga fanzines såg ut att ha haft som huvudsakligt syfte att vara ett uttryck för skaparens personlighet. Andra ville något annat, och några av dem var mycket ambitiösa. Johan hittade första numret av Locus — wow! Det var en anspråkslös liten sak, men vi känner ju till hur det utvecklade sig. Locus kan numera sägas vara sf-litteraturens branschtidskrift.

Många av de här verken är snabbt och enkelt framställda, men andra är väldigt fina, med massor av snygga illustrationer (de är ofta överförda för hand till stencilen) och arbetade omslagsbilder.

Fanzine med omslag som föreställer en trollkarl med lysande stav under stjärnbeströdd himmel.

Science Fiction Forum är medlemstidning för SFSF. Här nummer 73, med ett fantastiskt fint omslag av Inger Edelfeldt.

Vi hittade ett nummer av SF-Forum där Robert A. Heinlein hyllades av ett flertal av Sverifandoms stora namn, men vi läste också högt ur SF-ären #4 där Dénis Lindbohm var mindre översvallande över samme författare. I det numret av SF-ären fanns också en annons som tydligt visade hur svenska sf-kongresser har utvecklats sedan 1980 (se bilden nedan).

Annons för kongressen SerCon, 1980.

Det var då det började: svensk fandoms fixering vid att ha bar på kongresser. Standarden och förväntningarna har höjts en del! (Klicka på bilden om du vill se den stor så att du kan läsa texten.)

Samlingen innehöll faktiskt förutom fanzinen en hel del annat blandat material. Vi hittade flera personliga brev från Dénis Lindbohm som sprudlade av personlighet, bland annat ett där han entusiastiskt demonstrerade sin nya skrivmaskin. Där fanns också en uppsats av Mats Linder: ”It’s Amazing, it’s Fantastic – But Is it Literature?” The history of science fiction c. 1910 – c. 1945. Utöver det något vi ägnade en stund åt att deschiffrera innan Mikael konstaterade att det nog inte var något obskyrt sf-fanzine med obegripliga referenser, utan något som var skrivet av något galning och som hamnat här av misstag.

Undertecknad plockade slumpmässigt upp ett nummer av Witterhetssällskapet Din Vän FORUM (vilket jag tolkar som ett specialnummer av SF-Forum). Det visade sig innehålla manuset till ett hörspel av Sture Lönnerstrand, kallat ”Expedition Atlantis”. Det vore något att iscensätta! Detta nummer hade också ganska rolig ton i övrigt, bitvis kanske lite studentikos. Någon provläste lite ur en annan text, bara för att ge ett stilprov, och när namnet Korzybski flög förbi sken Mikael upp:

— Phil Dick hade ju rätt!

Synkronicitet. Allt hängde ihop. När en obskyr polsk filosof dök upp i två oberoende sammanhang inom loppet av två dagar, då kunde man tillåta sig att känna hur Dicks ande svävade över sällskapet.

Midsommarsolen dalade inte särskilt anmärkningsvärt, men vi hade suttit där på gräsmattan i timtal. Vi hade tittat på cirka 1/20 av allt i lådorna i garaget, och det var ändå de sorgliga resterna av den mycket större samlingen. Hur skulle vi kunna göra det här materialet rättvisa?

— Om man fryser den är eftermiddagen i tiden och låter den vara några år…

Johan såg lite drömmande ut.

— Vi kan göra det här en gång i veckan, föreslog Mikael. Det kan bli världsarv!

Men vi visste alla att det måste ta slut. Fanzinens öde var att skeppas till Danmark, och vi skulle aldrig se dem igen.

Det är ändå inte helt otänkbart att göra något liknande igen, om vi slår oss samman och gräver upp våra privata fanzinebuntar. En annan eftermiddag, i en solig framtid. Vi ses väl där?