Det verkar vara väldigt vanligt att gå igenom en period under uppväxten då dinosaurier är oerhört fascinerande. För somliga blir intresset kvar, för andra kan det komma och gå. Michael Swanwick var mycket intresserad av dinosaurier kring år 2000 då den här novellen — ”Scherzo with Tyrannosaur” — vann en Hugo. (Han utveckade senare det här scenariet till romanen Bones of the Earth, som jag inte har läst.)

Det är en kompetent och trevlig historia. Inte riktigt en tidsreseparadox, men det förekommer en del tidskrumbukter med personer som träffar varandra och sig själva vid olika åldrar. Och så är det ju dinosaurierna förstås. Själva titelscenen där åskådarna tittar på en rasande tyrannosaurus till ackompanjemang av levande pianomusik, den är ganska effektfull.

Jag minns att första gången jag läste ”Scherzo with Tyrannosaur” tyckte jag inte om den, jag tyckte att den var lite poänglös, och att själva dinosaurieelementet kändes påklistrat. Den kändes betydligt intressantare vid den här omläsningen, även om det kanske fortfarande inte är någon kandidat till verklig favorit.

Advertisements