Den här helgen har jag tillbringat på Stockholm Mini Maker Faire. Väldigt kul! Samtidigt lite frustrerande att vara utställare, och inte hinna med att titta på alla häftiga saker som andra har med sig.

Jag har fått tillfälle att öva på olika sätt att förklara steampunk också. De flesta stannade så kort tid vid vårt bord, och var inte intresserade av den långa historiken eller de djupa analyserna precis. Jag är ganska nöjd med den här varianten som utkristalliserade sig efter att ha pratat med ett antal besökare:

Steampunk är en sorts estetisk inriktning som tar inspiration från teknik och design från slutet av 1800-talet, och sätter skruv på det med hjälp av fantasin. Maker-sidan av steampunk handlar mycket om att göra om vardagsteknik så att den ser ut som om den skulle ha kunnat vara gammal, eller från en värld där vår tid hade varit annorlunda.

Sen hade vi en besökare som undrade varför det alltid måste vara så mycket mässing i steampunk. Jag förklarade att det har att göra med kopplingen till en viss tidsperiod och en viss teknologinivå. Först ville han inte hålla med om att mässing har något med det att göra, men eftersom vi stod så lägligt placerade framför en autentisk 1800-talsmanick kunde jag bara peka på den. Då gav han upp och erkände att mässing nog har sin plats i konst och teknofantasier som inspireras av 1800-talet.

Min halva av steampunkhörnan. Vi stod strategiskt placerade framför en ångdriven brandspruta från 1878.

Min halva av steampunkhörnan. Vi stod strategiskt placerade framför en ångdriven brandspruta från 1878.

Den pryl som fick allra flest kommentarer var tangentbordet, byggt av Emil Jonasson (det syns lite bättre på en bild i inlägget här).

Jag hade också mer än en konversation med människor som tycker att de gärna vill bygga steampunkiga prylar, men att det tar emot att ta sönder gamla saker som redan är fina, eller kanske till och med fungerar — och där håller jag oftast med. För den som är förtjust i manicker är det kanske inte en spontan idé att såga sönder till exempel en gammal skrivmaskin för att göra dekorationer av. Men det finns ju mer varsamma sätt att göra nytt av gammalt, eller göra nytt så att det ser gammalt ut. Och det finns gott om trasiga eller mindre roliga gamla grejer, som det går att ta rätt på och göra något bättre med.

Själv hann jag inte se så väldigt mycket av resten av alla makers som var där och visade saker, men ett par varv hann jag gå och titta, och även prata med folk. Enkla inomhus-modellplan som plötsligt fick mig att se att luften finns var en oväntad hit för min del. Det var kul att se lite drönare också. Och 3D-skrivare gick det tretton på dussinet, de fanns i varenda vrå. Men det jag blev allra mest imponerad av var nog den här Lokomobilen, byggd av några teknologer från KTH:

Lokomobilen i ett lite mer hjälplöst ögonblick där den får hjälp att vända.

Lokomobilen i ett lite mer hjälplöst ögonblick där den får hjälp att vända.

Den såg mycket imponerande ut när den körde, med massor av pysande ånga. Här en bild där det syns att det eldas inne i pannan:

Lokomobilen igen.

Lokomobilen igen.

Här är vår vän David med sitt potatismuskedunder, som stod för andra halvan av steampunk-delegationen, när han håller på att göra i ordning en potatis för att avfyras.

2014-05-18_14-11-14

En annan sak jag blev lite inspirerad av var de där som gjorde nya grejer av gamla textilier. Jag gillade verkligen idén att sticka och virka av remsor av gamla trikåkläder. (Vad hette de nu igen? Det borde jag ha skrivit upp. Säg till om du vet!)

2014-05-18_15-51-38

Och till slut, en bild på undertecknad (den enda som inte blev jättesuddig). Jag hade med mig hela steampunk-reporter-utstyrseln på lördagen när jag skulle hålla föredrag. Idag var jag lite mer nedtonad.

2014-05-17_16-52-07