Häromdagen diskuterade Ante och jag det här med gamla folksagor, och hur de ofta inte känns så roliga att läsa för barn. Jag har inte mycket för idéer om att censurera information till barn, men jag tänker att de kan få läsa de mer gräsliga sagorna när de själva kan läsa och vill söka upp dem. Och då pratar jag inte om våld och ond bråd död, utan om en del mossiga värderingar. Ante påpekade att det är trist med sagor där prinsessans enda egenskap är skönhet, men det är ju ofta värre än så: skönhet är i sagorna ofta kopplad till godhet och alla möjliga dygder. Och skönheten är ljushyllt. Att vara mörk i hy och hår är ofta förknippat med dålig karaktär i de här sagorna. Tänk ”Lilla Rosa och långa Leda”. Det gjorde mig irriterad redan när jag var barn, numera gör det mig riktigt arg.

ninjatimmyochdestulnaskrattenMen det finns en del helt nyskrivna berättelser som inte heller känns så kul att läsa för barnen. Ninja Timmy och de stulna skratten var en bok jag väldigt gärna ville tycka om, men jag lyckades inte helt. Bilderna var vackra, och handlingen funkade rätt bra i alla fall. Persongalleriet däremot, lämnade en del övrigt att önska.

Det här är alltså en värld utan kvinnor och flickor.

Eller, inte riktigt helt. Det finns två kvinnliga personer: en stackars liten flicka som blivit av med sitt skratt och som bara passerar förbi i bakgrunden. Och sen är det den supercoola och jättehäftiga tjejen som är pilot och kan allt, men som ändå blir bortrövad av skurken och måste räddas av Timmy och hans polare. Hon är bara där för att vara kärleksintresse och ge möjlighet för vännerna att vara heroiska.

Det här irriterar mig väldigt, och det är inte jättekul att läsa för barnen. Varför skapar folk nya verk av det här slaget, där kvinnligt kön är en Speciell Egenskap, och det krävs en ursäkt för att låta en person med agens vara kvinna? Varför är det ett grabbgäng, i en värld befolkad av män, med manliga skurkar och en manlig leksakstillverkare — kan inte tjejer ha någon av de här rollerna? Lite stereotyper kan jag stå ut med i barnböcker, men de här totalt enkönade världarna, de tycker jag borde ha skrotats. Att killar kan vara av alla möjliga slag och göra olika saker, men att tjejer har två-tre olika ganska sterotypa roller att välja på (offer, kick-ass-hjältinna, eller mor, typ). Det gör mig faktiskt också lite arg.

Och nej, boken klarar inte Bechdel-testet. Precis som jag befarade. Och jag är inte den enda som har tänkt så här.

Nu har jag sett att det kommer en uppföljare, och minns plötsligt att jag vid något tillfälle lovade barnen att jag skulle skriva till författaren Henrik Tamm och framföra att de önskade sig en sådan, fast med flera tjejer i. Fast det har jag inte riktigt kommit mig för med. Jag kan ju alltid hoppas att den nya Ninja Timmy-boken är mindre enkönad, men det finns inga garantier.