Connie Willis är en oerhört omtyckt och prisbelönt sf-författare, men jag själv har aldrig riktigt fastnat för hennes författarskap. Det har funnits ett par noveller av henne som jag har gillat väldigt mycket, men inte tillräckligt för att söka upp mer. Den novell som vann Hugon 1993 känns inte heller särskilt överväldigande. Själva premissen är rätt kul — att vrida och vända på förväntningar om vad som är ”normalt” och ”naturligt” och hur det förändras med tillgänglig teknologi.

Och så har ”Even the Queen” en väldigt stark vinkel mot kvinnors liv och villkor, vilket är lite skönt. Det finns tjejer i science fiction.

Så jag vet inte riktigt varför den för mig bara känns som en lite lustifik bagatell. Kanske är det något med tonen, och de smådryga och halvhysteriska personerna. Eller också är det bara jag som inte alls är på humör.

Annonser