Nu har jag fått de samlingar jag hade beställt, med alla Hugovinnare i de korta kategorierna (novell, långnovell, kortroman) från 1986 till 1994. Jag har faktiskt haft dem i ett par veckor, så nu är det väl dags att jag återupptar projektet att läsa och blogga om en novell i veckan.

Först ut i denna nya omgång är en novell som verkligen gav mig rysningar. Jag är ganska härdad när det gäller undergångs- och postapokalyps-teman, och brukar känna en viss distans till dem. Men jag är ett barn av kalla kriget, och ”Fermi and Frost” av Frank Herbert gav mig flashbacks till nätter då jag ängslats över Bomben och insikten att inte ens skyddsrum hjälper om Bomben faller nära.

Jag bodde långt från platser som borde vara uppenbara mål för kärnvapenmissiler, men Atomvintern skulle ju ingen komma undan. Titelns Frost är så klart den stora kölden.

Det som gjorde det hela så extra otäckt var känslan av maktlöshet, att det inte gick att göra något åt det här hotet.

Den som är född lite senare och aldrig har känt detta kan med fördel läsa ”Fermi and Frost” för att få en inblick i vad vi tänkte på när jag var liten. Kombinera det med Sadako och de tusen papperstranorna, en klassiker om en flicka från Hiroshima, för den riktiga skräckeffekten.

Men annars är det faktiskt en riktigt bra novell också. Av bästa sort, mycket inkännande med personerna.

Asimov (redaktören för den här bokserien fram till denna volym) nöjer sig för övrigt den här gången med ett kort förord, istället för de glada och pratiga introduktionerna till varje berättelse som han gjort tidigare. Han känner inte längre så många författare personligen, och han suckar lite över att han är från en svunnen tid då science fiction var annorlunda. Så uttrycker han sin beundran för dagens sf-läsare som har så sofistikerad smak att de väljer ut dessa avancerade berättelser.

Jo, en sak till: om du händelsevis inte snappar upp referensen i den första delen av titeln, Fermi, så syftar den på Fermiparadoxen. Varför har vi inte fått någon kontakt med utomjordiska civilisationer? Kanske för att de utrotat sig själva när de nått en tillräckligt hög teknologisk nivå för att kunna göra det?

Annonser