Det verkar inte som om jag kommer mig för med att blogga om detta, som jag tänkt så länge, om jag försöker göra en grundligt genomarbetad essä av det. Så jag försöker att bara kasta ur mig några osorterade tankar så länge, ursäkta om det blir lite rörigt. Det handlar om amatörer och professionella, fans och pros, och deras relation.

Och det som verkligen gnager är att jag inte vill att sf-kongresserna ska reduceras till show, dit folk kommer och är med i tre dagar och tittar på programpunkter utan att alls involvera sig i gemenskapen. För mig är det så himla viktigt att kongresser handlar om att samla folk som älskar samma saker, och låta dem få träffas och umgås — och emellanåt få kreativa infall och smida storslagna planer. Idealiskt är det då intresset som räknas och väger tyngst.

Numera är det så jättemånga människor som läser de fantastiska genrerna, utan att ha varit bekanta med fandom. Jag har alltid undrat varför de inte dras till sf-kongresser och liknande som flugor till midsommarlunchen. Men nu när de faktiskt börjar göra det undrar jag lite var känslan av gemenskap tog vägen. Och sen är det det där med alla författare. Det finns såna som är våra vänner, och sen de där som jag ogint nog inte kan låta bli att undra om de kommer och vill att kongressen ska vara en liten bokmässa där de kan värva läsare.

Men det är egentligen inte författarnas attityd som oroar mig mest, utan fansens. Var är de engagerade fansen, de som ska tanka fannisk rhåkraft på kongresserna? Hur kommer det sig att ytterst få av kongressrapporterna från Fantastika skrevs av vanliga fans och protofans? Det ser ju utifrån ut som om kongressen var mest av och för författare, och till för att framhäva författarna.

Inom fandom har kongresser alltid gjorts som forum för fans att träffas, och det har varit en miljö när fans och författare (som historiskt sett ofta var fans också, eftersom sf-världen är så liten) har varit med på i stort sett samma villkor. Att vara fan har också setts som fint, i alla fall under fanzinens tidsålder, då det verkligen odlades som en identitet. Att vara en engagerad sf-fan kan vara lika fint och bra och en minst lika viktig resurs som en författare. En läsare kan ha lika mycket att säga om litteratur som en författare.

Författare som kommer på kongress utan att vara gäster räknar jag faktiskt som fans. Men författare kan ju inte gärna vara på en kongress utan att också ikläda sig sin professionella roll. Det går inte att att komma på kongressen och plötsligt inte vara en publicerad författare. Och då blir det plötsligt professionellt arbete. Som görs gratis. Känns det lite obekvämt? Det gör det faktiskt för mig ibland. Jag känner att de här nya stora kongresserna vi har här i landet borde vara stora nog för att göra proffsen rättvisa som proffs, fastän det inte riktigt går. Ingen får nån vettig timlön av att vara på kongress, inte ens hedersgästerna, inte ens om de säljer en massa böcker. Och det går ju inte ens att låta alla författare vara gäster.

Samtidigt är jag helt ointresserad av att göra kommersiella grejer. En sf-kongress som arrangeras av amatörer på sin fritid kostar faktiskt bara en tiondel av vad en professionellt arrangerad konferens brukar kosta (om ens det). Och jag vill inte fylla kongresserna med en massa saker jag är ointresserad av bara för att få pengar att snurra.

Det känns ibland som om det här bygget som jag känner som fandom håller på att bryta samman totalt. Är det ens längre en gemenskap för en samling av entusiaster som älskar att läsa sf och fantasy? Det jag älskat mest med fandom är ju att det har varit både en gemenskap och ett sätt att vara aktivt engagerad i sina intressen. Men fanzinen finns knappt längre (i alla fall inte i Sverige), folk som går på sf-pubmöten verkar ibland mer intresserade av öl än att faktiskt göra saker (det är okej det med, men tråkigt när det blir det enda), och kongresserna vet jag inte alltid vem de är till för.

Kanske är det professionella arrangemang folk och fans vill ha?

Det är fint att vara amatör, och göra saker bara för att det verkar kul eller coolt eller bra. Den attityden har jag också odlat. Det är också fint att vara professionell, gå helt in för något och försöka leva på det. Sen finns det en till aspekten av det: ”professionell” säger man ju ofta om någon som är väldigt duktig, oavsett om hen tjänar sitt levebröd på det eller ej. Och utöver det går det att ha en professionell attityd, även som amatör — det finns ibland en berättigad kritik mot kongressarrangörer för att ha för lite av det här.

Jag vill gärna vara amatör. Den bästa sortens amatör, som gör saker för att jag vill det och för att jag tycker om det. Men jag vill också ha en professionell attityd. (Och dessutom är jag faktiskt proffs jag med, för jag försöker också leva på att skriva.)

Alla de här tankarna ställs väldigt mycket på sin spets nu när jag jobbar med årets Swecon, Steampunkfestival. Det kommer att vara en äkta sf-kongress med allt det som jag vill ha. Men den är inbäddad i ett museum, med sin högst professionella verksamhet runtomkring. Det ger oss en hel del fördelar, och är verkligen en unik och jättehäftig möjlighet. En engångshändelse som inte får missas! Men det här med att göra en sf-kongress som en del av ett större evenemang ger mig ändå en sorts kognitiv dissonans, och jag börjar tänka en massa såna här tankar. Saken är den att en massa utländska band hör av sig till mig och vill att vi ska leja in dem att komma och spela på vår festival. Som om vi har budget för sånt — men det säger ju att förväntningarna finns. Och vi ska ju ha en marknad, där kommer folk som hoppas tjäna pengar, och som jag på något sätt måste ta ansvar för. Jag gillar att försöka odla festivalkänsla, men aspekten pengar gör mig obekväm och blodigt allvarlig.

Och jag tänker att detta nog är den sista större sf-kongress jag gör. Sen fantiserar jag om göra små mysiga kongresser, som är till för fans som vill mötas. Utan hedersgäster. Utan gäster alls. Kanske till och med utan försäljare. De författare som kommer får göra det för att de vill vara med och prata litteratur och idéer, precis som vi andra.

Annonser