John Varley kammade hem Hugon i novellkategorin 1982. I den här novellen är en ”pusher” någon som är ute och reser i hastigheter nära ljusets: ”pushing c”. Det handlar om hur det är att återvända till hemplaneten gång på gång, med några månaders mellanrum enligt subjektiv tid, men när det har gått många år hemma. Det som kallas tvillingparadoxen, alltså (fast det är ju ingen paradox).

Om du tror att du bryr dig om det kan det vara värt att varna att SPOILERS FÖLJER.

I novellen är det en man som heter Ian som försöker arrangera så att han har någon som känner honom och väntar på honom nästa gång han kommer tillbaka. Han gör det genom att hitta ett barn och berätta en fantastisk saga för henne om hur hon är en utvald person som väntar på en prins, och så får hon ett hemligt tecken att hålla reda på.

Det här tror hon inte på när hon blir vuxen, men det var ändå en upplevelse som får tjejen att vilja träffa honom igen när han kommer tillbaka. Och presentera honom för sin familj (tre vuxna och flera barn).

Isaac Asimov antyder i sitt lilla förord till novellen att pushern är pedofil. Eller åtminstone tror jag att det är det han antyder. Han beter sig i alla fall som en, när han försöker locka till sig barn.

Den uppfattningen fick dock inte jag när jag läste. Jag tror att Ian bara är ute efter kontinuitet. Fast det där med att lura iväg barn på kvällen känns ändå riktigt obehagligt. Slemmig typ.

Jag är inte säker på att jag riktigt gillade berättelsen. Idémässigt: tja, den hade i alla fall en lite ny ingång till det här med tidsdilatation. Men så jätteintressant var det inte.

Annonser