Att läsa och blogga om en novell i veckan, det ska väl inte vara så svårt! Nya tag nu då. 1981 gick Hugon för bästa novell till Clifford D. Simak för hans ”Grotto of the Dancing Deer”.

Isaac Asimov skriver i sitt lilla förord till den här novellen att han tycker att Grottbjörnens folk är science fiction, men där förstår jag inte exakt vad han menar. Kanske i betydelsen alternativhistoria? Ett sätt att definiera science fiction är ju som ett verk som beskriver en verklighet som är skild från våran, men delar en gemensam historia — att verket utspelar sig i något som föreställer vår framttid, eller i en värld som såg ut som vår fram till någon brytpunkt där de skiljer sig åt.

Fast om Grottbjörnens folk är sf så är precis alla historiska romaner också sf, och då börjar begreppet kännas lite urvattnat. Så jag känner mig inte särskilt böjd att hålla med där.

Det är annorlunda med ”Grotto of the Dancing Deer”. Den har faktiskt en sf-premiss. Det börjar med en arkeologisk utgrävning, och ett oväntat fynd, som plötsligt binder ihop tidsåldrar.

Lite småmysig berättelse, men jag kände inte mycket mer än så för den. Själva idén är inte heller okänd, och har gjorts på diverse olika sätt förr.