Många tankar i huvudet så här efter årets stora sf-kongress. Dieselverkstaden i Sickla, Stockholm. Cirka 400 personer. Tre dagar. Många intryck. Intressanta samtal. Läsinspiration! Men just nu kretsar mina tankar mycket kring vad kongresser idealiskt borde vara, och vad fandom är, och hur det bäst kan förklaras för nykomlingar och potentiellt intresserade.

Jag har halva ordförandeposten för nästa års Swecon, Steampunkfestival i Gävle 27-29 juni. Så det känns lite viktigt att fundera på detta.

Nuförtiden finns till exempel många kongressbesökare som inte ser sig själva som sf-fans. Tror jag. Eller, i alla fall pratar de mest med varann i andra sammanhang (som bokbloggar till exempel), och de använder andra ord än vi som varit med i sf-fandom länge. Det är kanske inget konstigt att kalla en panel för ett seminarium — det är ju bara en fråga om en sorts dialekt. Den som är van vid bokmässan använder inarbetade termer från programmet där.

Men det finns ett par andra saker som gnager mer i mina tankar. Som att kalla kongressen för just mässa.

Vad är en mässa?

Ja, ordet mässa kan ju syfta på en sorts gudstjänst, med nattvard.

Eller också kan det vara en sorts evenemang med utställningar, oftast där folk och företag som tillverkar något ställer ut sina produkter och säljer dem till besökarna.

Men en sf-kongress är ju inte en mässa. Det är en tillställning av sf-fans för sf-fans, där vi som älskar att umgås kring fantastisk litteratur och diskutera den framlänges och baklänges kan umgås och ha trevligt tillsammans. Vi bjuder in gäster också, och de är proffs. Men sen råkar ju en del av proffsen vara fans själva, och de betalar medlemsavgift och deltar på samma villkor som alla andra. Och vi vill odla en gemenskap, inte en idoliserande vördnad för dem som är producenter. Science fiction har haft starka drag av deltagarkultur ända sedan 1920-talet, och så vill jag gärna ha det.

Så det är faktiskt inte en mässa. Men vad händer när folk börjar använda det ordet, och det sprids bland människor som börjar dyka upp och förvänta sig just en mässa?

Fan och fandom

När jag upptäckte sf-fandom hösten 1996 fanns det bara tre sorters fans: sportfans, fans av musiker eller artister, och sf-fans. När vi pratade om bara ”fans” var det väldigt tydligt av kontexten vilken sorts fans det handlade om. En fan är en sf-fan. Och den som var en sf-läsare men inte hade hittat till fandom ännu betraktades enklast som proto-fan, eller inte alls.

Men så är det ju inte längre. Ordet används av många fler, och på många fler sätt. Eftersom det finns fler ”fandoms”. Numera är det ju vanligt att tala om en särskild fandom kring varje tv-serie, eller varje populärkulturellt fenomen. Och det är ju andra fandomar än min fandom. Som jag inte alls känner någon självklar samhörighet med, och tvärtom.

Det här är jätteförvirrande! Det är svårt att säga bara ”fandom” och vara tydlig med vad som menas. Och var hamnar egentligen den som betraktar sig själv som fan av science fiction-litteratur, men som inte har någon kontakt med vår fandom alls? (Sf-fans betraktas oftast inom vår fandom som de som vet att sf-fandom finns och har kontakt med andra sf-fans på något sätt — kongresser, epostlistor, bokbloggar, pubmöten, vad som helst.)

Socialistsimon vill införa begreppet ”fandomit”. Kanske kan något sådant vara klargörande?

Vi får väl se var det landar.

Annan inspiration

Jag måste börja läsa bokbloggar igen! Under en lång period slutade jag nästan helt att läsa bloggar, för jag kände svår informationsstress. Men det finns ju en massa människor som gillar att prata om böcker, och gör det i bloggform, och jag blev påmind om att jag älskar sånt. Här skriver jag ju mest för att det är ett sätt att tänka, men att läsa andras bloggar och kommentera på dem gör hela bloggeriet socialt på ett sätt som det nästa slutat vara för mig.

Och så måste jag läsa massor av böcker. Jo Walton imponerade (och förskräckte!) genom att berätta att hon läser ungefär 450 böcker på ett år. Mer än en om dagen! Men Johan Anglemark förklarade att han ligger på mer hanterliga 40 per år. Och där nånstans hamnar nog jag också. Men det finns så många böcker jag vill läsa, och jag hittar ju högvis med fler på kongress. Så jag ska kanske skruva upp takten lite.

Nästa år förresten, vilket kongressår det blir. Confetti, Åcon, Steampunkfestival, och så Loncon (världskongressen i London).