1973 var det alltså inte mindre än två noveller som fick Hugon i novellkategorin. Den andra av dem är ”Eurema’s Dam” av R.A. Lafferty.

Jag har just upptäckt att Jo Walton (för övrigt hedersgäst på Fantastika — du kommer väl?) har haft en genomgång av Hugo-nomineringarna på Tor.com. När hon tittar på 1973 påpekar hon mycket riktigt att det är lustigt att två av de noveller som inte vann det här året är mycket mer ihågkomna och lästa numera än de två vinnarna — nämligen ”And I Awoke and Found Me Here on the Cold Hill’s Side” av James Tiptree och ”When It Changed” av Joanna Russ.

Hur som helst. Det är lite kul att båda de vinnande novellerna handlar om intelligens, det är en sorts gemensamt tema. ”The Meeting”, som jag läste förra veckan, handlade om barn som inte är så begåvade som andra — men ur föräldrarnas perspektiv. ”Eurema’s Dam” är skrivet ur perspektivet av ”the lasts of the dolts”.

Det djupaste temat i den här novellen är ganska fint: det är dåligt för världen om människorna blir för lika varandra och det inte längre finns någon variation. Tyvärr går den poängen inte fram så bra, eftersom den illustreras med ett exempel som är lite svårrt att tro på ens medan jag är i berättelsens verklighet.

Kan en person som har jättedålig finmotorik kompensera för det genom att själv bygga en pytteliten maskin som kan gömmas i handen och som hjälper till att forma bokstäver? Kan en person som inte kan räkna i huvudet verkligen bygga en maskin som löser ekvationer?

Premissen är att det är de ”dumma” och de ofärdiga som driver utvecklingen. Det är det nog ibland, men inte riktigt på det här sättet. Därför funkar inte den här novellen för mig. Alls.

Eurema i titeln ska för övrigt vara uppfinningarnas gudinna. Men hon är nog uppfunnen av Lafferty, för Google känner inte till henne.

Advertisements