1972 blev det oavgjort i novellkategorin i Hugo-omröstningen, och två noveller fick dela på priset. Först ut av dem är ”The Meeting” av Frederik Pohl och C.M. Kornbluth.

Det märkliga är att Cyril Kornbluth dog redan 1958. Hur kunde han få en Hugo 1972? Jag slog upp det i Encyklopedin och fick reda på att det var så att Frederik Pohl hade sparat en del av Kornbluths idéer, och fortsatte skriva noveller baserade på dem. De berättelserna är utgivna under båda författarnas namn. Det är lite intressant att båda faktiskt fick varsin fysisk Hugo-statyett.

Berättelsen är väldigt lågmäld och gripande. Det handlar om föräldrars omsorg om sina barn — barn som inte är riktigt som andra — men också om identitet, etik, och medicinska framsteg. Förmodligen typiskt ett sådant verk som skulle kunna uppskattas även av läsare som tror att de inte tycker om science fiction. Inga talande bläckfiskar i yttre rymden här.

Science fiction mognade en hel del under 60-talet, jag har en känsla av att sådana tunga ämnen blev mycket vanligare. Jag vet inte hur mycket som var New Waves förtjänst, men det fanns väl en viss korsbefruktning. Men 70-talets sf vet jag inte jättemycket om, och 80-talet är för mig mest bara cyberpunk och tidiga ansatser till new space opera. Det är intressant, det här läsprojektet!