Det som lockar mig med steampunk har mycket med kreativitet att göra — att bygga saker, och att liksom göra teknik personlig. Men jag är också rätt intresserad av hur somliga författare kan använda steampunk för att diskutera sociala fenomen och problem, eller teknikens roll. Men allra mest är jag fascinerad av hur ett ord kan ge upphov till något så spretigt och svårfångat men samtidigt stort som steampunkrörelsen (om det nu ens är en enda rörelse, det är kanske egentligen en massa småsaker som ger en illusion av att vara något enhetligt).

Men nu när jag ska representera Steampunkfestivalen och så där, då är det dessutom trevligt att se lite steampunkig ut. Jag gillar att klä upp mig (”klä ut mig” säger jag, när jag går på bal till exempel), men av lite steampunkiga kläder gillar jag allra mest såna som också funkar till vardags utan att vara alltför knepiga. Väst är fint.

Ibland kan det vara kul att ändå anstränga mig lite mer, och nu till evenemangen framöver tänker jag i banor av steampunkifierad reporter. Och då är min inspirationskälla ganska mycket såna här gamla sport- och cykeldräkter.

Cykeldräkt i gammal reklam från 1890-talet.

Cykeldräkt i gammal reklam från 1890-talet.

Men nästa år, när det blir bal på Steampunkfestival, då tänker jag reformdräkt. Så här tuff ska jag vara då, och jobba på att komma över min blyghet när det gäller att bjua upp!

bloomer2

Bilden är från Victorian London på flickr, en serie under rubriken Bloomerism.