2013-08-28_13-56-32Ceylon är ett äldre brittiskt namn på Sri Lanka. Där odlas en väldig massa te, och tydligen delas det in i olika grupper beroende på vilken höjd det odlas på. Det kanske kan förklara den genom tiderna lite ojämna kvaliteten på det som hemma hos oss rätt och slätt är ”vanligt ceylonte”, nämligen det som säljs på snabbköpet förpackat i cellofan, papper och aluminiumfolie — förpackningen känns lite retro — under etiketten Koh-i-Noor.

Det här har jag druckit väldigt mycket av, helt enkelt för att det är billigt och lätt tillgängligt vanligt, rent te.

Det har som sagt varit lite varierande kvalitet på det, men de senaste åren tycker jag att det har hållit sig förutsägbart, vilket ännu mer förstärker mitt intryck av bara vanligt vardagste. Det är rätt gott, men jag känner knappt hur det smakar längre för att jag är så van vid det. (Och ibland smakar det faktiskt inte så mycket heller, för att jag har låtit det stå för länge i en öppnad förpackning. Då låter jag det dra lite extra, bara för att få den lite bittra känslan på tungan.)

Vad ska jag matcha det här med för bok? Det måste ju vara en bok som det inte är nåt speciellt med, som bara är en helt vanlig bok, utan att vara dålig heller. Typ. Men vad är det för något? Jag tänker på de där Agata Christie-deckarna som kanske ligger i sommarstugan och som jag läser någon gång för avkoppling och tycker om, men som inte lämnar något direkt bestående intryck. Eller de där barnböckerna som blivit sönderlästa utan att ändå bli riktiga favoriter.

Eller också är det här teet mest som morgontidningen, en del av det dagliga flödet men inget som sticker ut eller ges någon hedersplats.