1959 blev det Robert Bloch som tog emot en Hugo för bästa novell: ”That Hell-Bound Train”.

Han är en intressant figur, Robert Bloch. Folk som pratar om Lovecraft nämner ibland Bloch, för att han brevväxlade med sin idol (och till och med fick förekomma i en novell, som Lovecraft tillägnade honom). På många sätt framstår han för mig som ett fint exempel på dynamiken i fandom – aktiv fan, och så småningom känd författare själv. Men han slutade inte vara engagerad i kongresser och liknande, och diskutera genrelitteratur.

Novellen i sig (här kan du läsa den) har väldigt mycket känslan av en folksaga. Den där sorten där en smart grabb köpslår med Hin Håle, och kanske drar längsta strået. Fast på ett lite annorlunda sätt den här gången, kanske. En bra historia. Och så gillar jag tågmotivet.

Den här novellen har blivit omarbetad och utgiven i serieversion, som ser rätt snygg ut (fast jag har inte läst den själv).

(Om jag har räknat rätt ligger jag fortfarande en novell efter i mitt projekt att blogga om en Hugobelönad novell i veckan. Jag har läst! Bara inte hunnit blogga.)