bookman

Oh, Orphan. This is the time of myths. They are woven into the present like silk strands from the pasts, like a wire mesh from the future, creating an interlacing pattern, a grand design, a repeating motif. Don’t dismiss myth, boy. And never, ever, dismiss the Bookman.”

På sistone har jag läst en hel del saker som på olika sätt handlar om berättelsers roll och betydelse för människor och för vår historia och kultur. Jag har blivit förtjust i serien The Unwritten, och Redshirts av John Scalzi har också en sån tematik. The Bookman verkar också handla om sådant. Själva ”Bookman” är ett mysterium som har med berättelser och kunskap att göra, och som verkar handla också genom fysiska böcker.

Men det känns ändå på ett lite frustrerande sätt som om jag kanske inte riktigt har fattat poängen. Vad det är Lavie Tidhar försöker göra med den här berättelsen.

Det är litegrann som det här med att inte se skogen för bara träd. Jag är ganska bra på att gå promenader där jag ser en uvanlig blomma, en fågel, och en konstig lav — men jag vet inte om jag sett nån skog, just.

Samma här. Jag lägger ifrån mig boken och vet inte alls om jag fattade vad som var det centrala temat som jag borde ha uppfattat i den här berättelsen. Jag såg en massa spännande detaljer, som fångade mig totalt. Men det där jag började förvänta mig i början, det där om myterna och deras mönster — jag är inte säker på att jag fattade, faktiskt.

Okej, jag är inte dummare än att jag uppfattade temat med Orfeus och Eurydike — fast de är Orphan och Lucy. Men där finns en hel hög med andra figurer, massor av personer som känns igen från litteraturen, både författare och deras skapelser. Faktum är att det redan i de första två kapitlen dyker upp så många kända namn att det nästan är lite avskräckande. Det blir lite som en sorts commedia dell’arte med fiktiva kändisar i rollerna, bortsett från att jag inte riktigt känner igen alla typer och inte alltid begriper varför de får den roll de får. Som Irene Adler inom poliskåren. Eller Jules Verne, i rollen som sig själv men ändå inte. Och varför är Moriarty premiärminister?

På ett ställe pratar Orphan med Mycroft Holmes, som kämpar för sin bror. Han säger att han lejt in de bästa för att undersöka honom: ”The specialists in matters of life itself: Jekyll, Narbondo, Mabuse, Moreau, West…” — vilket genast får mig att lägga ihop boken och börja fundera på de här doktorerna och deras respektive gärning.

Det är förstås en berättelse fylld av blinkningar åt höger och vänster, men också med ett ganska färgstarkt äventyr som sveper med sig den föräldralöse huvudpersonen, Orphan. Världen är ett mycket annorlunda, alternativt brittiskt imperium styrt av ödlor. Som kanske kommer från en mystisk ö i Atlanten. En spännande annorlunda historia antyds på ett ställe där Orphan tittar på frimärken, som föreställer Zulu-kungar eller kommer från länder som The Great Sioux Nation. Det ger mig en känsla av att det finns mycket mer i den här tidslinjen än det jag får se, och sådant kittlar alltid min fantasi.

Fast vad jag framför allt fastnar för är biblioteken. Särskilt när Orphan gräver bland dem som lämnats kvar efter hans vän Jack, det är en enorm samling av fiktiva böcker. (Kapitlet heter ”Bibliotheca Librorum Imaginarium”.) Jag börjar fundera på vilka titlar jag känner igen, och vilka de kan vara som jag inte känner igen. Det känns som värt ett eget blogginlägg bara det.

Men där är vi igen, bland träden och de mystiska lavarna. Vad The Bookman egentligen går ut på, förutom en kärlekshistoria och en resa genom en mycket annorlunda värld, det vet jag inte riktigt. Men det är nåt med en massa böcker, som är viktigt. Och det var väldigt spännande när Orphan var ute på sin resa.

Kanske var det egentligen inte djupare än så. En äventyrshistoria späckad med lustiga och intressanta detaljer.

Ja, jag vet inte riktigt. Jag gillade i alla fall att läsa den, och blir väldigt sugen på att plocka upp mer av Lavie Tidhar. Kanske blir det klarare då. Och så ska jag ta och fråga honom om de frågor jag har kvar när jag träffar honom på Fantastika i oktober.

Annonser