”Skriva för byrålådan”?

Alltså, det låter bra. Men det går inte. Jag kan inte. Min hjärna är sån, det har jag genomskådat: helt oförmögen att skriva saker bara för att öva mig på att skriva, för om ingen annan är intresserad känns det inte som om jag har någon anledning att riktigt jobba på det. Och då gör jag nåt annat istället.

Så jag grunnar av och till på det där med skrivargrupp. Att ha några människor som vill och ska läsa, och som faktiskt gör det, och som kan säga vettiga saker om vad som är fel med en text eller vad som kan göras för att göra den bättre. Jag är inte intresserad av att smörja mitt ego, jag vill lära mig att skriva. Skönlitterärt alltså — sakprosa kan jag nog hantera hyfsat, och vet hur jag ska göra för att jobba med. Men noveller, och kanske så småningom nåt längre, det vore kul.

Det är ju lite arbetsamt att harva igenom allt det dåliga som måste bli skrivet innan jag kan skriva nåt som funkar, och jag kan ju knappast begära att nån bred grupp av mänskor ska intressera sig för mina famlande försök.

Bråttom får det heller inte vara. Jag har ju liksom saker att göra redan.

Så jag klurar lite på hur det skulle kunna fås att funka, och vem jag skulle kunna tänka mig att slå mig i slang med när det gäller sånt. Inte för många. Inte för ofta. Men det måste vara bra.

En kväll satt vi här hemma och pratade med en kompis om det här. Maken kom ihåg att Steven Brust hade åsikter om sånt, så han skickade ett snabbt mejl och frågade. Och fick svar, nästan genast. Jag älskar fandom, och de tillgängliga författare som låter sig pratas med! Än roligare var att Steven Brust gjorde ett blogginlägg av detta, strax efteråt. Här: Ultimate, Iron-Clad, Final Rules On Critique Groups.

Ja, vi får väl se vilka av de råden vi slutligen använder oss av. Om det alls blir av det här.

Men det kanske finns fler bra modeller att snegla på? Är du med i nån sån grupp och har goda råd? Eller har du nån kul länk?

Annonser