Det här var en helg full av steampunk, för min del, men också av en massa annat.

Förra veckan var så kort och hektisk att jag inte riktigt hann se fram emot långhelgen. Fast jag var nog rädd att den skulle kännas stressad den också. Två dagar i Linköping med familjen, och sen en dag i Gävle bara jag och barnen. Men det blev faktiskt en riktigt skön semester! Jag är inte direkt utsövd, men mentalt vederkvickt kan man nog säga.

Jag hade glömt hur avkopplande det kan vara att bara fara bort. Stänga av vardagen, bara vara.

I fredags skulle jag alltså föreläsa på LinCon, spelkonventet i Linköping, på ämnet ”Vad är steampunk?”. Steampunk var nämligen temat på årets LinCon, och faktum är att det märktes på många sätt. Det var lätt att hitta uppklädda personer, i foajen fanns hatt- och smyckesförsäljare med tydligt steampunktema, och alla skyltar var försedda med kugghjul (sprejmålade kedjekransar från cyklar). Och så fanns förstås höstens evenemang, Steampunk-konvent i Alingsås representerat med ett ”exkursionsläger” på en innergård — ett stort tält, stämningsfullt inrett med plats för minst ett dussin personer runt bordet.

Jag glömde nästan helt att fotografera, och bilderna jag tog blev inget vidare. Den här till exempel föreställer typ dräkttävlingen, med de tävlande närmast kameran och domarna längst bort. Fast som synes vänder sig folk åt fel håll precis när jag får min tröga telefon att ta en bild. Nåja.

Jag glömde nästan helt att fotografera, och bilderna jag tog blev inget vidare. Den här till exempel föreställer typ dräkttävlingen, med de tävlande närmast kameran och domarna längst bort. Fast som synes vänder sig folk åt fel håll precis när jag får min tröga telefon att ta en bild. Nåja.

Så medan maken och barnen turistade i Linköping tillbringade jag alltså ett par timmar på konventet. Jag hade tänkt hänga i steampunklägret en del, men det blev inte så mycket av det tyvärr. Föreläsningen gick däremot väldigt bra. Det var väl inga horder av åhörare (räknade inte, men det var nog ett dussin ungefär) men det var trevligt. Vi kunde prata lite, istället för att jag bara skulle babbla själv. Fast sen pratar jag på rätt duktigt när jag får chansen, så jag sade en hel del.

Jag ville vinkla det mot vad som finns och händer i Sverige, eftersom det är kul för folk att veta att det finns saker hemmavid, och eftersom det är det jag har ansträngt mig för att kartlägga på senare år.

Men vi pratade väldigt mycket om bredden i steampunk, och jag tryckte på min vanliga poäng: steampunk är spretigt nog för att kanske inte ens vara en enda sak — utan snarare flera olika fenomen som mötts under ett paraply när någon satte ordet steampunk på dem. Kreativitet vidtar!

Kul också att Hans Persson var där, och kunde fylla i vissa detaljer i sf-historia som jag fuskade förbi. Jag blir alltid glad av att få grotta ner mig i sånt. Jag kollade förresten lite på ordet ”cyberpunk”, som vi diskuterade eftersom ”steampunk” myntades som en sorts variation av det ordet. Men varifrån kommer då ”cyberpunk”? Enligt Encyklopedin var det mycket riktigt Bruce Bethke som hittade på det, men där står också att det var Gardner Dozois som populariserade det som beskrivning av en litteraturform.

Jag stannade inte så värst länge efter mitt föredrag, men jag återvände dagen efter, med hela familjen i släptåg. Det var ungefär tio år sen jag var på spelkonvent senast, och då handlade det för min del uteslutande om att spela rollspel. Det är lite annorlunda med barn! Jag hade en liten förhoppning om att kolla in Drakborgen, det legendariska brädspelet som jag hört så mycket om men aldrig spelat. Nästan-fyraåringen var dock inte imponerad. Han blev gladare när vi hittade legoriddare, som han nöp åt sig ett par som han satt och lekte med i säkert ett par timmar. Jag spelade ett par legospel med sjuåringen, men inte själva legoriddarspelet.

Alla blev också väldigt glada av att träffa R2-D2! Det måste vara otroligt tacksamt att ha tillverkat en sån grej, för alla älskar ju den här roboten. Jag tycker faktiskt att det känns lite läskigt att träffa stormtroopers, även om de är snälla, och det tar emot lite att skaka hand med dem. Men robotar, robotar!

En viss telning vågar sig fram till R2 när roboten tittar åt andra hållet.

En viss telning vågar sig fram till R2 när roboten tittar åt andra hållet.

Sedan reste vi hem till Uppsala igen, för att dagen därpå stiga upp lite trögt och fara till Gävle och järnvägsmuseets familjedag. Där mötte vi ett gäng glada steampunkare som var inställda på att tillbringa söndagseftermiddagen på tåg. Vi skulle nämligen följa med Årgångståget på en tur för att filma lite — det är för vår steampunkfestivals räkning.

Det var så mycket fotande och filmande att jag själv inte just tog några bilder. Det kommer senare!

Vi kom hem långt efter läggdags för barnen, och själv satte jag igång att dona med saker. Idag var jag ganska trött, men känner mig ändå riktigt uppiggad.

För övrigt läste jag ut en bok nu i helgen, för första gången på en månad jämnt. Det har blivit alldeles för lite bokläsning på sistone.