— Åååh, jag vill läsa hundra böcker!

Jag sitter på sängkanten och tittade på mina bokhögar och hyllorna runtomkring. Ibland är det ett stressmoment att ha böckerna i sovrummet, inte så bra upplägg för att koppla av och somna. Om jag bodde riktigt stort och kunde välja att inte ha bokhyllor i alla rum skulle sovrummet vara helt bokhyllefritt.

Men den här bokstressen är bara en aspekt på det här med att jag nästan alltid vill så himla mycket och bara har tid med en bråkdel. Säkert är det så att de flesta som har jobb och barn kan känna igen sig, och en hel del andra också. Det blir alltså ett spel med stenhårda prioriteringar, och noggranna att göra-listor.

Bland det som går förlorat är de där spontana infallen, och de oplanerade stunderna. För mig är det helt enkelt livsviktigt att släppa alla listor och längtor ibland, och bara vara. Bara hänga med min man eller nån kompis utan att göra nåt särskilt, eller stjäla mig en stund för att bara strosa i skogen — utan ljudbok i öronen — och låta tankarna vandra. Det här med att utnyttja varje överbliven stund till att komma ikapp med något som borde göras, det är helt enkelt inte en inställning som funkar att ha påslagen konstant. Jag blir överhettad och stänger ner.

Det stör mig att livet ska bli så inrutat, och alla aktiviteter så planerade. Särskilt det där med att umgås. Varför måste att träffa vänner vara en separat aktivitet, som alltid ska vara noggrant planerad och inbokad?

En sak jag önskar mig, som tyvärr är svår att åstadkomma i skokartongen i miljonprogramshuset, är att kunna umgås lite kravlöst samtidigt som jag gör annat. Att ägna mig åt introverta saker som att blogga eller läsa, eller praktiska saker som att städa eller laga cykeln, tillsammans med andra. Inte bara min närmaste lilla familj, även om de är roliga. Det blir ju lite instängt, och jag gillar att träffa fler utan att det ska behöva vara ytterligare något som ska pusslas in och presteras.

Samma sak med andra ”aktiviteter”. Jag gillar sånt som går att göra utan att det ska behöva vara så märkvärdigt och planerat. Som att gå ut i skogen. Det vill jag kunna göra i mina vanliga kläder, utan speciell utrustning, och utan att behöva skriva in det i kalendern tre dagar i förväg.

Därför vaktar jag om de där lata oplanerade timmarna på helgen, eller lediga eftermiddagar som jag har när jag börjar jobba klockan fem på morgonen. Ibland låter jag bli att diska, eller skriva klart det där genomtänkta blogginlägget, och gör vad som faller mig in. För livet blir trevligare då, och jag blir en roligare människa.

Men samtidigt är jag en sån som vill ha saker att hända och sätter igång tusen projekt. Och jag tror nog att jag för nästan alltid lyckas uppfylla mina åtaganden. Men en del saker blir helt enkelt ställda åt sidan, tillfälligt eller på längre tid. Som det där med att blogga för English Bookshop, som faktiskt är mitt dåliga samvete nu. Eller mitt projekt för att blogga i fastan — jag har skrivit varje vecka, men inte tillräckligt klart för att lägga ut här. Och så är det att frosta av frysen, och att bygga klart min steampunk-musikmanick, och diverse elektronikpyssel som legat och väntat rätt bra länge.

Det gör inget. Det finns alltid mer möjligheter än tid. Och så länge jag läser lite varje dag kommer jag nog att läsa hundra böcker i sinom tid.

Ska bara låta bli att tänka på alla olästa böcker när jag istället kan tillåta mig att försjunka i bara en enda, där och då.