Ah, jag har lite tid över! Nu ska jag ta tag i åsidosatta hobbyprojekt och annat som blivit undanskuffat av heltidsjobb under hösten. Jag brukar till exempel skriva ner saker jag vill blogga om i en anteckningsbok, och sen kommer jag liksom aldrig åt att faktiskt skriva.

Det kan man väl säga präglade mitt 2012. Det var ett bra år, och jag gjordet en massa intressanta saker. Faktum är att jag lyckades läsa en del också, men jag kanske inte hann reflektera så mycket över det lästa. Så har jag till exempel haft lite dåligt samvete över att jag lovat recensera böcker för English Bookshop, men inte skrivit något alls där sen maj.

Summan blev 43 lästa böcker, om jag räknar som jag brukar. Redan det är faktiskt ganska mycket, för att vara jag. Men om jag räknar högläsning blir det faktiskt ytterligare 13. Tretton! Jag vet inte hur det kom sig från början, men ända sen jag började föra bok på vad jag läser har böcker som jag och maken (då pojkvännen) läser för varandra hamnat utanför statistiken. Numera läser jag ju för barnen också, och det blir ju riktiga böcker för en sjuåring: Harry Potter och de vises sten, Den hemliga trädgården, Mumin, Ture Sventon, Jakten på WondLa, och så vidare. Anders Björkelids fantasyserie har jag och A turats om att läsa för varandra (bra underhållning när man diskar!). Jag ska nog fundera på att faktiskt räkna med de böckerna också.

Men i min sammanställning här har jag bara med böckerna i min vanliga boklista:

Sf 17
Fantasy 11
Annat 15 (varav 9 fakta/biografier)

Dessa uppdelade på författare (antologier räknade jag inte, men böcker med två författare har jag räknat båda)
Manliga 25
Kvinnliga 18

Några böcker jag tror att jag kommer att minnas särskilt av dessa:

  • Shirley Jackson: We Have Always Lived in the Castle, för att det var så stark stämning i den och den lilla boken höll för att diskuteras så länge.
  • Nina Solomin: Ok, amen, för att det var ett så fint reportage och hon lyckades så bra med balansen att redovisa sin egen position utan att låta den smitta av sig för mycket på skildringen.
  • Neal Stephenson: The Diamond Age. Ja, det var på tiden att jag läste den. Gjorde mycket större intryck än hans senare böcker, väldigt effektivt berättad och med fantasieggande idéer. En bok att ofta associera till.
  • Elizabeth Hand: Glimmering. Jag tror inte att jag kommer att minnas vad som hände i den, men den där känslan av att vara instängd under en konstigt skimrande himmel medan civilisationen faller samman, den kommer jag nog inte att glömma.
  • Karin Tidbeck: Amatka, för att den var väldigt annorlunda och riktigt häftig.
  • Juli Zeh: Schilf, för att den handlar om fysiker och innehåller både en tragisk kärlekshistoria (som funkade för mig för att den inte var så sentimental) och ett kanske ännu mer tragiskt missförstånd. Men titelfiguren, kommissarie Schilf själv, han gjorde inget större intryck.
  • Robert Silverberg: Book of Skulls, trots att jag inte gillade den. Typiskt bra skriven, men vilka förfärliga personer och vilken misogyni. Den var jobbig att läsa på grund av det, tyckte jag. Men jag kommer knappast att glömma bort den.
Annonser