Som trogna läsare vet jobbar jag nu på Vetenskapsradion, och gör både en del nyheter (P1 vardagar 06:32, 07:36 och 08:36 — jag har äntligen lärt mig tiderna!) och Vetandets värld. Det här med heltidsjobb tar en hel del kraft och energi, och jag har inte så mycket kognitivt överskott. Särskilt inte när det jag ändå har tas upp av att ordna steampunkfest (på Tekniska museet i Stockholm den 29/9 — kom dit!) och science fiction-kongress (5-7 oktober i Uppsala — kom dit!).

Men igår tog jag mig en ledig kväll och kopplade av en smula. Det var behövligt. Cyklade genom Uppsala i ljum höstkväll, och tittade på glada reccar som tydligen fortfarande är i full gång med nollningen. Dansade lite lindy hop på Cat’s Corner, för första gången på månader. Och satt en stund på ett café och läste en bok.

Och då slog det mig hur skönt det kan vara att läsa science fiction, och i viss mån på samma sätt fantasy, där man inte behöver vara rädd för svårbegripliga ord eller okända begrepp. Jag menar, det går bra att plantera ett ord, och låta läsaren gradvis få upptäcka vad det betyder. I vetenskapsnyheter i radio kan man inte göra så, för då gäller det att ha med sig lyssnaren hela vägen när man ska förklara ibland ganska krångliga saker på en och en halv minut. Om jag använder ett ord som jag inte kan förutsätta att alla känner igen måste jag bädda för det, och se till att förklara både före och efter att ordet används. Efter att ha jobbat med sånt rätt mycket tycker jag att det är extra avkopplande att läsa vanlig sf, och kunna stöta på ord jag inte begriper och veta att det är okej.

Jag måste prova att skriva science fiction nån gång.