Det finns många sätt att läsa bibeln. Man kan läsa den som litteratur — som underhållning eller upplevelse. Man kan läsa den som tidsdokument. Man kan detaljstudera den textkritiskt. Man kan läsa kontemplativt, som en form av bön (lectio divina kallas det).

Vilket sätt att läsa man väljer beror på vad man vill ha ut av läsningen. Men hur man än gör är det värt att vara medveten om att bibeln inte är en enda bok, utan många och tillkommen under lång tid. Den består av så många olika texter med olika stilnivå och attityd.

Det är en av de saker som går snett när folk påstår att de läser bibeln bokstavligt och hävdar att alla delar väger lika tungt. De som pratar om bibeln som om det vore en lagbok. En annan sak de sällan nämner är att lagar ju i vanliga fall i högsta grad något som aktivt tolkas och bearbetas. Det kommer man inte undan — inte ens om man påstår att man läser helt bokstavligt och att allt i bibeln har en entydig mening. För så enkelt är inte livet, och så enkel är inte den textmassa det är fråga om.

Så det är ganska kul att läsa A.J. Jacobs dråpliga experiment med att försöka leva efter bibelns bokstav i ett år. Det uppstår många mycket absurda situationer som man måste skratta högt åt. Han går in för att följa varje påbud i bibeln minst en gång, och många av sakerna är lite besvärliga. Som det där med att stena någon. Men han hittar en sur och ogin gubbe, som han lyckas komma åt att kasta en liten sten på. Han ser ju mer och mer märklig ut också, med sitt allt vildare skägg och helvita kläder (garanterat av endast en typ av fibrer!).

Han lyckas till och med ”vara fruktsam och föröka sig” under året. Och A.J. Jacobs driver rätt mycket med sig själv också, som sekulariserad amerikansk jude, lätt neurotisk och med bacillskräck. Det är mestadels lyckat, även om jag ibland tycker att han blir lite dryg.

En av utgångspunkterna för boken var att visa just att det är absurt att försöka leva bokstavligt efter bibeln. Men det blir inte bara slapstick av det hela ändå. Han går verkligen in för att djupdyka i bibeln, och hittar faktiskt även saker han tycker är värdefulla. Det går inte så långt som att han börjar tro på Gud, men efter att ha uppfunnit en egensinnig form av bön och övat sig i det under ett tag börjar han faktiskt tycka om det. Det är lite intressant.

Men hela boken är tyvärr lite för lång, och segdragen mot slutet. Jag vet inte om det är entusiasmen som falnar, eller om det är att A.J. Jacobs judiska bakgrund gör gamla testamentet lättare tillgängligt, eller om det är att materialet helt enkelt inte räcker för att ge intressanta nya infall för ett helt år. Roligast i början, hur som helst.

Annonser