Midsommarhelgen tillbringade jag i släktens torp, som råkar ligga bara en liten bit utanför Kärrgruvan i Bergslagen. Såvitt jag förstår är Folkets Park i Kärrgruvan förebilden för platsen där de unga häxorna träffas i Cirkeln. Jag har aldrig tittat närmare på parken förut, men nu blev jag nyfiken och promenerade dit. Passade på att ta några bilder, för att visa hur det ser ut i sommarsol.

Det är onekligen något lite mystiskt och småsorgligt med såna här platser som har sin storhetstid bakom sig. Förr i världen var det en samlingsplats för folk från många mil runtomkring. Nuförtiden händer det fortfarande saker där emellanåt — en liten festival eller raggarbilsträff eller PRO-dans då och då — men platsen är inte i allra bästa skick. Gräset är rätt långt, och fåglarna har hackat sönder en sopsäck och spritt ut skräp över området ovanför dansbanan. Färgen flagnade på baksidan av stora scenen.

Nere i backen står en obelisk som påminner om parkens ursprung, med texten:

Sju månader stredo Norbergs arbetare för Frihet och Rätt. Ransaka dig själv, vad gör du för arbetareklassens frigörelse?

Mittemot ingången till själva stora dansbanan finns det en öppning utan dörr, med några plankor framför. Den skulle inte vara rolig att smyga förbi i mörkret, om man skulle behöva träffa folk här på natten …