Jaha, nu har jag blivit kallad ”skitcool sci fi-brud” i radio. Närmare bestämt i P3 gillar. Det kan ju inte vara helt fel!

Lite bakgrund: jag fick en fråga om de där försöken man kan läsa om, att styra och använda insekter på olika sätt. Som det här: Japanese scientists to build robot insects, en nyhet från 2009 som handlar om visionen att förstå och manipulera insekters nervsystem så att man kan styra dem till att utföra uppgifter som att leta efter knarkgömmor. Det har funnits intresse för militära tillämpningar. Och en av de senaste grejerna är att man skulle kunna utvinna energi ur insektens rörelser för att driva elektroniken och inte behöva ha med så mycket batteri.

Det är en lite läskig tanke: att getingen som surrar kring läskflaskan skulle kunna ha en liten spionkamera eller avlyssningsutrustning med sig. Insekter kan vara superhäftiga, men de flesta ser dem nog som lite läskiga också. De är små, de tränger sig in där man inte vill ha dem, och de är väldigt, väldigt olika oss. Därför är de tacksamma som xenofobiskt motiv, som insektsvarelserna från rymden i Starship Troopers (särskilt filmen). De förekommer i svärmar också, och i sf blir de sociala insekterna modeller för hive minds och totalitära samhällen.

Men frågan var alltså vad det finns för exempel och motsvarigheter till insektscyborger inom science fiction. Och vad används det till där, och av vem?

Mitt första spontana svar var förstås att sf-författare är väldigt förtjusta i att göra sina små robotar alldeles väldigt mycket mindre än insekter. Nanorobotar. Men min nästa tanke var att små robotar, det fanns ju i Dervish House av Ian MacDonald — modulära BitBots, som den där apan som pojken Can leker med. De var väl inte nanosmå?

‘Let’s go back to basics. The scales. Small tech: micro-robotics, swarm computing, that kind of scale.’

‘Like BitBots.’ Leyla says brightly. ‘Or police bots.’

‘Okay,’ Yaşar says. ‘And at the other end of the scale, there’s the smallest — if you don’t count quantum dots — which is nanotechnology, which only starts at the scale of a tenth of a wavelength of light.’

(The Dervish House, s 75 i Gollancz storpocket.)

Ja, dessa BitBots som beskrivs är kanske i storleksordningen millimeter, kanske upp till centimeter. Men de används uppenbarligen tillsammans, så att de kan programmeras till att sätta ihop sig i en viss form och agera som delar av en större apparat som Can kan styra för att utforska världen omkring sig och upptäcka saker han inte borde. (Han är en sjuklig pojke som inte får röra sig fritt och leka.) Insektsstorlek, men funkar inte riktigt som insekter.

Sen tänkte jag lite mer, och kom på bland annat hur Keir i Ashes of Candesce (femte Virga-boken av Karl Schroeder) har små trollsländor som han gjort själv, och som fungerar som extra ögon för honom. Han styr dem trådlöst, och använder dem bland annat för att se i mörker och för att tjuvlyssna på folk. Och för att lagra information. Ett litet flygande fickminne, med inbyggd kamera och trådlös kommunikation direkt med gränssnittet i något implantat i huvudet (förmodar jag).

Just trollsländerobotar är förresten något som har provats i lite olika inkarnationer. Tydligen svåra att styra i vind, men ändå. Kolla den här eller den här!

Och så var det ju The Diamond Age förstås, av Neal Stephenson, som jag läste nyss. Där finns det små mandelstora ”aerostats” med övervakningskameror, som släpper ut syntetiska kvalster (”mites”) när de ser något misstänkt. De sätter sig på folk eller saker och spårar dem, och de avger i sin tur ”sporer” med data när de har samlat ihop tillräckligt mycket information. Det är lite biomimetik över det, särskilt i tanken att man helt enkelt slänger ut stora mängder av de här kvalstren och sporerna, och så hoppas att någon av dem lyckas komma rätt och göra det den ska.

Men det är fortfarande inte insektscyborger, utan bara robotar. Faktum är att jag inte kunde komma på en enda riktig insektscyborg i science fiction. Möjligtvis har alla författare tyckt att det verkar svårare att göra ett gränssnitt mellan insekt och maskin än att bygga helt artificiella insekter.

Det här är ganska intressant, så jag började rota efter mer. Technovelgy.com är ett bra ställe, och där hittade jag lite information om novellen The Scarab av Raymond Z. Gallun från 1936, som handlade om en fjärrstyrd robotinsekt som kunde användas för spionage. (Där finns också länkar till blandad info om liknande saker i nyheterna.) Det är ju coolt att hitta ett så tidigt exempel! Många idéer har skvalpat omkring i science fiction längre än man kanske först tror. Jag letade på ISFDB för att hitta var den novellen funnits publicerad, men har inte lyckats rota fram den och läsa den ännu.

Ett annat beprövat knep när jag letar information är att fråga Folk Som Vet. Så det gjorde jag, på e-postlistan Fanac, och fick diverse tips. Till exempel att Philip K. Dick var en föregångare, och bland annat i novellen ”Autofac” från 1955 föregriper han visst en del av idéerna om självreplikerande miniatyrmaskiner. (Det som slog mig var att det är rätt tidigt, och jag undrade om John von Neumanns namn var förknippat med den här idén redan då eller blev det först senare. Kollade lite och enligt Wikipedia populariserades denna tanke i Scientific American just 1955. Återstår att matcha datumen och se om Dick kan ha läst det innan han skrev sin novell.)

Men rena insektscyborger i sf gick jag nästan bet på. Det närmaste jag kom genom att grunna på vad jag själv läst var inte alls något litet, utan det Isol, som jag minns som en sorts människa-insekt-maskin-kombination som är ett levande rymdskepp i Natural History av Justina Robson. Men Technovelgy kom till min hjälp igen och berättade att ett av de alldeles riktiga experimenten med att kombinera elektronik och insekt hade inspirerats av sf-romanen Sparrowhawk av Thomas A. Easton från 1990. Dessutom finns där en hänvisning till allas vår Philip K. Dick igen: romanen Lies, Inc. från 1964 innehåller tydligen också insektscyborger!

Jag måste läsa mer av Philip K. Dick, det är en klassisk författare som jag har glömt bort litegrann de senaste åren.

Innan jag avslutar det här långa spretiga inlägget måste jag bara länka till Insect Lab med de fantastiska korsningarna mellan insekt och urverk,. Bilden i början av inlägget är därifrån. Konst av riktiga insekter, och riktiga urverk! Kolla bara på skalbaggarna.

Annonser