Ordet språkrör används numera alltid om personer som talar för andra. Det var lite av en aha-upplevelse för mig när jag insåg att den användningen från början var en metafor. Ett språkrör var alltså ursprungligen faktiskt ett rör att prata genom. Ett sånt som man numera bara ser på lekplatser, där man kan prata med någon på andra sidan en klätterställning eller så. Här är ett språkrör, som finns utanför vårt hus:

Ett språkrör i bruk!

Jag lärde mig att det är detta ett språkrör är när jag började läsa en fin bok jag köpt på antikvariat: Bibliotek i populär naturkunnighet III. Fysiken. Andra afdelningen, Akustik, optik och allmän värmelära, tryckt 1858. Jag är väldigt svag för gamla fysikböcker!

Tvingas ljudvågorna att fortplanta sig blott i en riktning, såsom genom ett cylindriskt rör, hvarigenom de hindras att utbreda sig åt alla sidor, så aftager ljudets styrka mycket långsammare, och det kan då förnimmas på betydligt större afstånd än eljest. Biot har t. ex. visat, att uti ett vatteledningsrör i Paris af omkring 3200 fots längd kunde man från ena ändan till den andra med helt låg röst underhålla ett samtal. På detta förhållande grunda sig språkrören, hvilka begagnas för mundtliga meddelanden inom hoteller och andra större byggnader. De utgöras af långa rör af jernbleck eller kautschuk, som förbida de särskilda delarne af byggnaden, och genom hvilka man utan ansträngning kan samtala.

(Min fetstil.)

Fin bok, på många sätt. Illustrationerna är inte dumma alls.

Bibliotek i populär naturkunnighet. III. Fysiken. Andra afdelningen, Akustik, optik och allmän värmelära, av A. H. Fock. 1858.