Livet tar underliga och roliga vändningar ibland — för ett år sen hade jag väl inte tänkt på att jag skulle kunna jobba med radio. Som en del av er har märkt har jag praktiserat på Vetenskapsradion, och hunnit vikariera lite där sen dess också.

Fast på måndag ska jag vara med i radio i egenskap av sf-fan och privatperson. Då ska jag nämligen vara uppringd expert i P3 Gillar, ett program med musik och populärkulutur. Jag ska konversera lite om små robotar, insektsstorlek och mindre, och vad det finns och funnits för spekulationer om såna i science fiction. Det blir ingen heltäckande avhandling förstås, så jag tänker mig posta lite kompletterande material här på bloggen.

Annars hinner jag inte blogga så mycket just nu, och en av anledningarna till det är också radio. Jag håller på att knåpa ihop ett Vetandets värld, som ska sändas i sommar (jag återkommer om när det blir). Det är både svårare och mindre märkvärdigt än jag trodde att det skulle vara. Jag är ju fortfarande lite nybörjare, och det är första gången jag gör ett radioprogram i det här långa formatet, så det är en väldigt massa pillande för att få ihop det i ett bra flöde. Det är annorlunda att skriva för radio än för tryck, kan man lugnt säga.

En stor del av det hela är också konsten att läsa naturligt. Det är liksom det omvända tricket mot att skriva dialog som känns naturlig. Man kan ju inte skriva som folk faktiskt pratar, för det ser helt tokigt ut i text. Alltså fejkar man, för att få något som känns som talspråk fastän man inte har med alla de ojämnheter, tvekanden, omtag och verbala ticks som talat språk har. Att läsa i radio är tvärtom: man har en text, och måste få den att låta som om man pratar. I alla fall på ett ungefär. Fast fortfarande utan att tveka och staka sig och så, som i alla fall jag oftast gör i verkligheten. (Jag pratar för fort också, när jag bara pratar naturligt, och säger ibland fel ord utan att märka det, och andra dumheter.) Den här veckan har jag alltså jobbat med att stoppa in ”å”, ”men” och små ”ta sats-ljud” eller vad man ska kalla det. Och lekt i studion! Stått rakt och krokigt, pratat med en kvinna på ett tidningsomslag, låtsats att jag stått inför folk på konferens, och annat lustigt bara för att försöka höra vad det gör för skillnad i hur jag låter. Lika bra att ta chansen när jag har den.

Fantastiskt roligt och givande. Hoppas att det gjort mig till en bättre radioröst nu. I sommar ska jag vikariera på radion igen.