En annan sorts bebis. Jag med mitt doktorsdiplom.

Idag är det vårpromotion i Uppsala, i uselt kallt ruskväder. Det är ett år sen jag promoverades, då var det soligt och fint. Idag ska jag på en fest för att fira nästa merit: journalistexamen. Men innan dess ska jag knåpa ihop min sista inlämningsuppgift har jag tänkt. ”Projektreflektion” kallas det, och är den teoretiska förankringen för examensreportaget.

Min utbildning (Magisterprogrammet i journalistik vid Uppsala universitet) tillhörde dem som fick underkänt av Högskoleverket. Jag läste igenom utlåtandena, men kan inte säga att jag riktigt förstod bedömningskriterierna. Jag måste säga att jag tycker att det har varit en väldigt bra utbildning, med klart praktisk inriktning som ger en bra grund för att jobba som journalist. Jag har till och med blivit ganska positiv till yrket, vilket jag inte riktigt var innan. (Är fortfarande lite tveksam till huruvida det egentligen går att försörja mig som vetenskapsjournalist i längden, men vi får väl se. Jag kan ju alltid bli informatör annars …)

En av de bästa sakerna har förstås varit att få prova på att göra radio! Det har jag pysslat med den här veckan också, jag gör ett Vetandets värld som ska sändas i slutet av juni. Återkommer om det.

Under tiden hinner jag inte riktigt blogga. Jag har massor av intressanta saker som bubblar i huvudet, som jag verkligen vill skriva om. Emilie du Chatelet och Leibniz och uppkomsten av energibegreppet. Hjärnan och myter och fantastik, med avstamp i Embassytown. Det där med spoilers, och hur man pratar om böcker. Och mer om steampunklitteratur.

Men jag får återkomma när jag har klarat av alla de viktiga och nyttiga sakerna, så får vi se vilka av de här tankarna som faktiskt blir blogginlägg.

Annonser