Det är mycket svårare än jag trodde, det här projektet jag har att skriva om religion på söndagarna under fastan.

Förra veckan gav jag mig själv en paus, eftersom jag inte kände mig kry, men sen dess har jag hållit på och knåpat på nästa inlägg. Och det vill sig inte riktigt. Nu är jag på god väg att få ihop något som jag kan stå för och vågar lägga upp, men eftersom det är dags att stänga av datorn och natta barn håller jag till godo med ett metainlägg. Jag har försökt bena ut vad det är jag kör fast på.

Jag vill så många olika saker, det spretar åt olika håll och blir svårgripbart. Och en del av själva projektet är ju att formulera sådant som är ordlöst: känslor, erfarenheter och kunskap som jag bara har väldigt ömtåliga ord för att tala om. Här är den lilla osorterade listan över vad det är jag inbillar mig att jag försöker göra, och vad det är som är svårt med det.

  • Formulera och begripa hur det kommer sig att jag är så nojig vad gäller att prata om religion. Varför jag är himla rädd för hur det ska tas, och har irrationell skräck för att bli — typ — utfryst eller utskälld. (Svårt för att jag inte riktigt har begripit det, och för att jag framkallar samma känslor när jag tänker på det.)
  • Förklara hur det här med religion verkar funka, så som jag uppfattar det. Jag tror ju gärna att religion är uttryck för helt allmänmänskliga instinkter, känslor och beteenden. Det borde gå att nå någon sorts bred förståelse. Ickereligiösa bör kunna förstå religion, på något plan. Precis som religiösa bör kunna första ateism. (Svårt för att jag gärna vill vara lite allmängiltig, men inte vill säga något jag inte har täckning för. Och vad vet jag, egentligen? Jag kan inte så mycket om psykologi, neurologi, sociologi, historia och sånt. Dessutom vill jag inte ta mig tolkningsföreträde över andras uppfattningar om sin religion.)
  • Berätta hur jag tänker om religion, på ett sånt sätt att det framgår vad jag ser i det och hur jag handskas med idéerna. Förklara att jag inte är knäpp, helt enkelt. Och dementera en del av de åsikter och ståndpunkter folk tillskriver mig. De där sakerna jag har blivit frustrerad över genom åren. (Svårt för att det blir så personligt, och jag vet inte hur nära inpå mig jag vill släppa alla främlingar i cyberrymden. Och för att jag helst vill hålla mig långt ifrån att bli gnällig eller komma i närheten av någon ”offerkofta”.)
  • Diskutera små och större kulturkrockar, och frustrationer när man inte förstår varandra. Det är alltid ett intressant ämne, och har oändliga variationer — fast jag tänkte börja i det här hörnet av möten mellan religioner, eller mellan religion och icke-religion. (Svårt för att jag blir lite generad inför att prata om sånt utifrån min otroligt privilegierade position i världen, och dessutom utifrån en religion som häromkring är historiskt och kulturellt ganska så dominerande.)

Svårt svårt svårt! Jag börjar om och börjar om. Varje gång tar jag ett steg bakåt och börjar mer grundläggande, mer från början. Och efter ett tag tror jag att jag har tappat bort mig helt. Vad är det jag håller på med? Skriver jag en bok, snarare än en serie hanterliga blogginlägg?

Större tänkare än jag har ägnat hela livet åt sånt här.

Det är förstås ingen anledning att bli avskräckt, men jag känner att jag kanske borde ta ner det här fasteprojektet på en väldigt konkret och avgränsad nivå. Det är ju också typiskt för mitt rätt praktiska sinnelag.

Mina fanzines har blivit kritiserade för att bara handla om mig själv — vilket jag i och för sig inte alls tycker att det stämmer — men jag tänker att en del av vad jag över huvud taget har att komma med är ju mitt eget perspektiv på saker. Återstår alltså att utgå från mig själv och mina erfarenheter, som exempel, och försöka visa hur jag har tänkt och gjort.

Nästa gång ska det alltså handla om att fira mässan, och vad det betyder för mig. (Om jag inte kör fast igen…)